« Träffsäker IR-fjärr | Main | Vill du följa med på en fotoresa till Sydafrika? »
torsdag
sep242015

nonaC 40mm f/2.8

I'll probably write a summarized version of this on flickr at some point (**Edit: here it is now »). In the meantime Google translate does a decent job with the English auto translation »


Sjuprickig nyckelpiga, Coccinella septempunctata fotograferad med Canon 40/2,8 monterat bakvänt på Sony NEX-7 med Meike MK-C-UP omvändningsadapter. Diffuserad blixt. f/14, 1/60, ISO200. Foto: John Hallmén

Den kinesiska tillverkaren Meike har under senare år spottat ur sig en stor mängd kameratillbehör. Blixtar, mellanringar, adaptrar, kablar och så vidare – oftast med prislappar och specifikationer som får dem att framstå som mycket konkurrenskraftiga. I den här artikeln tänkte jag säga några ord om en något udda pryl med det eleganta namnet "Meike MK-C-UP Auto Macro Extension Tube AF Reverse Adapter For Canon". Och närmare bestämt kommer jag beskriva mina erfarenheter av denna adapter i kombination med Canon 40mm f/2.8 STM.

Priset för Meike MK-C-UP är i dagsläget mellan 500–600 kronor inklusive frakt på eBay. Canon 40/2.8 kostar drygt 2 000 i svenska fotofackhandeln.

Jag börjar med en inte särskilt kortfattad beskrivning av adaptern och hur den kan monteras. Därefter följer en rejäl samling bildexempel och slutligen en utvärdering av omvändningsadapterns potential i mina ögon.

Beskrivning och monteringsexempel

Detta är en omvändningsadapter som gör det möjligt att montera ett objektiv bakvänt på kamera, utan att för den skull tappa kommunikationen med objektivet. Adaptern är bestående av två delar – en som monteras mellan kameran och objektivets filtergänga och en som monteras på objektivets bajonettfäste (som vid bakvänd montering hamnar längst fram, närmast motivet). Delarna är förbundna med en spiralkabel.

De flesta som läser detta har kanske stött på vanliga omvändningsadaptrar – enkla metallringar, med filtergänga åt ena hållet och bajonett åt andra hållet. Klassiska tillbehör för makrointresserade med lite experimentlusta. Dessa förutsätter att man bländar ner objektiven manuellt, vilket låter sig göras så länge det finns en bländarring, vilket på moderna objektiv blir alltmer sällsynt. Men även med objektiv som har bländarring tappar man den automatiska nedbländningen och i stället får man fokusera i nedbländat läge (vilket ger mörk och svårtydd sökare) eller fokusera först, blända ner manuellt och därefter ta bilden (vilket kräver stillastående motiv och stabila uppställningar).

Hela poängen med den automatiska omvändningsadaptern är alltså att komma runt detta så nedbländningsautomatiken och kommunikationen fungerar precis likadant som om objektivet var monterat som vanligt på kameran.

Bilden ovan visar hur adaptern monteras för användning med Canons lilla 40/2.8. Det här är ett litet, lätt, billigt och mycket skarpt objektiv som jag varmt rekommenderar. Adaptern levereras med ett fyra adapterringar för anpassning till olika filtergängor: 58mm, 67mm, 72mm och 77mm. Canon 40/2.8 har en filtergänga på 52 mm vilket krävde att jag grävde fram en 52-58 mm step-up ring ur lådorna.

Monterat direkt på kamerahuset ger denna kombination en förstoringsgrad på 1,3X. Vilken förstoringsgrad man får med olika objektiv beror i första hand på brännvidden (men även konstruktionsmässiga egenskaper hos objektivet spelar en viss roll härvidlag). Generellt gäller att ju kortare brännvidd, desto högre förstoringsgrad. Adaptern agerar i sig som en mellanring som ger optiken ett ökat utdrag på cirka 18 mm. För att öka förstoringsgraden kan man använda ytterligare mellanringar. Tumregeln är att förstoringsgraden ökar med +1X, om man lägger till mellanringar med samma längd som objektivets brännvidd. För att få 2,3X förstoring, ska jag alltså lägga till en mellanring på 40 mm och för att få 3,3X ska jag lägga till en mellanring på 80 mm. 

Värt att notera är att objektivets inbyggda fokusering i de flesta fall förlorar sin funktion vid bakvänd montering eftersom den bara flyttar bajonett-delen av objektivet fram och tillbaka medan själva linspaketet står still i förhållande till kamerasensorn.

Det jag i första hand är ute efter här är en utrustning som kan användas för handhållen fotografering med blixt. Eftersom jag vet med mig att arbetsavståndet kommer att bli kort (bara några centimeter) vill jag förse utrustningen med en reflektor längst fram för att samtidigt minska onödiga ljusförluster och skärma av sido- och motljus. 

För detta använder jag först en step-up ring 40,5mm-52mm som passar i adapterns filtergänga (40,5 mm). Eloge till Meike som hade sinnesnärvaron att förse adaptern med en filtergänga, om än i lite udda storlek. Därefter en 52-26 mm step-down med silvertejp. Slutligen passar jag även på att trycka dit en liten blixdiffusor av en halvgenomskinlig diskmedelsflaska, vars hals passade perfekt i 26 mm hålet.

Sådär, dags för montering:

Att jag valde att montera det på min Sony NEX-7 var nu inte enbart för nöjet att få utnyttja ytterligare en adapter (Metabones EF-E). Främsta anledningen var att jag också var ute efter en lätt utrustning för fotografering vid lite högre förstoringsgrader.

I bilden ovan har jag kompletterat med en ytterligare mellanring (Viltrox 38 mm) placerad mellan kamerahus och omvändningsadaptern. Och som synes är även blixten på plats. Blixten är en annan Meike-produkt med benämningen MK-300. Det är en liten smidig enhet som finns för de flesta system och kan användas i såväl TTL-läge som manuellt.

Den gröna pilmarkeringen visar var fokusplanet hamnar med denna uppsättning. Vid längre utdrag minskar arbetsavståndet något och utan mellanringen (Viltrox 38 mm) ökar det cirka 5 mm. Att arbetsavståndet håller sig så pass konstant över olika förstoringsgrader uppfattar jag som en fördel. Dels eftersom det gör det lättare att hitta rätt med fokus på rent "muskelminne". Efter några timmar med denna utrustning kan man nämligen enkelt grovfokusera utan att ens titta i sökaren. Det här gör det snabbt och enkelt att hitta motivet och finfokusera i sökaren. Att arbetsavståndet är så pass kort ser jag också ofta som en fördel. Främst för att det gör det enkelt att med hjälp av händerna fixera motivet i förhållande till kameran. Men också för att det underlättar en kreativ blixtpositionering (en lätt motljuseffekt kan uppnås genom att räta ut blixtarmen framåt och vinkla blixten mot kameran).

En utrustning som denna har fixerad förstoringsgrad. Dvs, det kräver montering/demontering av mellanringar för att ändra förstoringsgraden. Det är givetvis en begränsning men kanske inte en riktigt så allvarlig inskränkning som man kan tro. Åtminstone upplever inte jag det som så farligt när jag väl har vant mig. Vill man ha möjlighet att snabbt reglera förstoringsgraden kan man använda någon lösning för varierbart utdrag. Det finns till exempel mellanringar med inbyggda fokussnäckor. Meike har tillverkat en sådan (se bild nedan), men tyvärr har jag fått intrycket att den tagits ur produktion eftersom den inte längre erbjuds till försäljning annat än i enstaka fall på eBay.

I bilden ovan syns ett exempel på en något mer flexibel lösning när det kommer till förstoringsgrad. Här har Viltrox-mellanringen ersatts av en justerbar mellanring med inbyggd fokussnäcka. För att ytterligare öka förstoringsgraden har jag också infogat en förlängning mellan objektivets filtergänga och adaptern. Denna förlängning består av två Nikon K5-mellanringar. Dessa är egentligen bara är tomma metallhylsor med 52 mm gänga i båda ändar. Eftersom kabeln sköter kommunikationen informationsöverföringen i den här delen av uppställningen spelar det i princip ingen roll om denna del består av ett en toarulle, en bälg eller vad som helst som inte släpper in för mycket ljus. I praktiken är gängade metallhylsor som K5-ringarna praktiska eftersom de är stabila och lätta och saknar blanka/reflekterande ytor på insidan.

Och apropå reflekterande ytor: Det kan inte nog poänteras hur viktigt det är att motverka inre reflektioner när man experimenterar med olika makrolösningar! Jag är numera mycket noggrann med att täcka alla inre ytor med svart dubbelhäftande sammetsmaterial. Det kan räcka med en millimeterbred remsa reflekterande yta mellan optiken och kamerasensorn för att ett utmärkt resultat ska förvandlas till katastrofalt!

Exempelbilder (med Canon 40/2.8 + Meike MK-C-UP)

Här kunde man förvisso ha tänkt sig at jag skulle visa exempel från lite olika objektiv i kombination med denna adapter. Kanhända kompletterar jag med det vid tillfälle. Jag valde att prioritera Canon 40/2.8 eftersom den helt enkelt kändes som den perfekta gluggen för ändamålet:

 

  • Liten och lätt
  • Utsökt optik: mycket skarp, bra färgåtergivning, fin oskärpeteckning
  • Billig och välrepresenterad hos Canonfotografer med koll
  • Passande brännvidd: inte så lång att det krävs obekvämt långt utdrag för hög förstoring och inte så kort att förstoringsgraden blir överdriven redan på korta utdrag.

f/11, 1/160, ISO100 | Flugan tillhör troligen Tachinidae (Parasitfluga).

f/9, 1/160, ISO100 | Bladstekellarv, Tenthredinidae

f/9, 1/100, ISO200 | Krabbspindel, Xysticus sp.

f/10, 1/125, ISO100 | Vivel, Polydrusus cervinus

f/14, 1/50, ISO100 | Lundblåoxe, Platycerus caraboides

f/11, 1/80, ISO100 | Trädgårdsklokrypare Lamprochernes nodosus

f/8, 1/30, ISO800 (korspolarisation) | Myra (Lasius cf. niger) med bladlöss.

f/9, 1/160, ISO100 | Större tallkvistbock, Pogonocherus fasciculatus

f/10, 1/60, ISO100 | Rapsfjäril, Pieris napi

f/13, 1/50, ISO100 | Snäppfluga, Rhagio sp.

f/9, 1/80, ISO100 | Rödmyra, Myrmica sp.

f/9, 1/160, ISO100 | Rödmyrelarver Myrmica sp.

f/11, 1/100, ISO200 | Vanlig flatbagge, Ostoma ferruginea

 

f/11, 1/60, ISO200 | Gallbildning från Eriophyes tiliae, gallkvalster på lind

f/9, 1/60, ISO100 | Hornkvalster Oribatida, Damaeidae, Damaeus onustus?

f/8, 1/100, ISO200 | Fjortonprickig nyckelpiga, Propylea quatuodecimguttata

f/10, 1/60, ISO200 | Blomfluga (Syrphidae), troligen Eristalis sp. (Slamfluga)

f/10, 1/40, ISO200 | Röd mulmblomfluga, Brachypalpoides lentus

f/9, 1/60, ISO100 | Vinge av grönsnabbvinge, Callophrys rubi

f/9, 1/60, ISO100 | Grönsnabbvinge, Callophrys rubi

f/9, 1/125, ISO100 | Vivel, Strophosoma melanogrammum

f/10, 1/60, ISO200 | Vanlig svampsvartbagge, Bolitophagus reticulatus

f/11, 1/50, ISO100 | Fönsterspindel, Amaurobius fenestralis

f/9, 1/100, ISO200 | Rutklokrypare, Chernes cimicoides

f/10, 1/60, ISO200 | Bladstekel Tenthredinidae

f/11, 1/100, ISO200 | Svampmyggelarv Mycetophilidae

f/11, 1/100, ISO200 | Smalbi, Lasioglossum

f/9, 1/160, ISO200 | Praktbagge, Trachys minuta

f/13, 1/50, ISO100 | Puckeldansfluga, Tachypeza nubila

f/10, 1/125, ISO200 | Kortvinge, Nudobius lentus

f/11, 1/50, ISO100 | Fjärilslarv

f/11, 1/60, ISO200 | Hornstrit, Centrotus cornutus

f/9, 1/160, ISO100 | Rotfluga,Psila filamentaria

f/11, 1/160, ISO100 | Gråsugga, Oniscus sp.

f/8, 1/125, ISO200 | Hårmygga (hane), Bibio marci

f/11, 1/160, ISO200 | Hårmygga (hona), Bibio marci

f/9, 1/60, ISO100 | Bladstekel, Tenthredinidae

f/11, 1/100, ISO200 | Flugbagge, Cantharis obscura 

f/8, 1/40, ISO400 (korspolarisation) | Fjärilslarv

 

f/10, 1/125, ISO200 | Antennmal Adelidae

f/13, 1/160, ISO200 | Blomfluga (Syrphidae), gräsblomfluga (Melanostoma?)

f/10, 1/160, ISO100 | Fallbagge, Cryptocephalus nitidulus

f/10, 1/100, ISO200 | Bladbagge, Plagiodera versicolora

Anledningen till den stora mängden exempelbilder är att jag själv upplever det som nödvändigt att se många bilder om jag ska bilda mig en uppfattning om en lösnings egenskaper.

Alla ovanstående bilder är tagna med bakvänt Canon 40/2.8 på Sony NEX-7 med diffuserad Meike MK-300 monterad på en friktionsarm. Man kan säga att ljuset är "dubbeldiffuserat" eftersom jag både använt en glasslådediffusor monterad på blixten och den lilla diskflaskediffusorn som är fäst i adaptern (enligt bilderna ovan). Alla dessa bilder är också enstaka exponeringar tagna i fält – dvs, ingen stackning och inga studioförhållanden. Förstoringsgraden ligger i de flesta fall mellan 2X och 4X men flera av bilderna har beskurits så i praktiken är bildutsnittet mer varierande.

Här kan man ha olika uppfattning men själv anser jag att det är helt egalt huruvida bilden har tagits vid 2X och beskurits eller om den har tagits vid 5X och ej beskurits – så länge detaljrikedomen på motivet i den färdiga bilden är densamma. I praktiken är den nämligen ofta så: Om skärpedjupet är detsamma så är den obeskurna bilden i stort sett alltid diffraktionsbegränsad i sådan grad att detaljåtergivningen ändå inte är bättre än i den beskurna bilden tagen vid lägre förstoringsgrad. Utöver det finns det fler saker som talar för att den beskurna bilden är bättre. 

Utvärdering

Jag uppfattar en lösning som denna som mycket användbar och kapabel att leverera högkvalitativa resultat. Det man förlorar i flexibilitet (i förstoringsgrad), vinner man ofta i smidighet och ergonomi. Den klara, ljusa sökarbilden i kombination med det "lagom korta" arbetsavståndet gör det lätt att hitta motivet och pricka in fokus med precision.

Spiralkabeln sticker ut snett nedåt och kan ibland upplevas som störande. Jag tänkte mest på det i början så jag antar att jag vande mig efter ett tag. Placeringen gör att den får ta en del stryk i fält, men lyckligtvis verkar den vara av mycket god kvalitet och jag märker ingen synbar förslitning.

Adaptern gör jobbet så pass friktionsfritt att man snart glömmer bort att man använder en bakvänd lösning och inte ett dedikerat supermakroobjektiv.

Objektivet Canon 40/2,8 är förstås till stor del att tacka för detta. Det lever upp till förväntningarna som var högt ställda efter att jag använt det flitigt rättvänt för vanlig fotografering. När det gäller skärpa, färgåtergivning och frånvaro av aberrationer uppfattar jag att nonaC 40/2.8 är fullt jämförbar med Canon MP-E65, och det vill inte säga lite! 

Jämförelsen med MP-E65 ligger förstås nära till hands eftersom det är detta objektiv jag annars brukar sträcka mig efter när det kommer till den här typen av fotografering. I den matchen vinner MP-E65 på utklassning i grenen förstoringsgradsflexibilitet – med en enkel vridning ändrar man snabbt från 1X till 5X, medan nonaC 40/2,8 kräver montering/demontering av mellanringar. Men man ska också tänka på att de spelar i olika viktklasser rent bokstavligt – MP-E65 väger nästan dubbelt så mycket som nonaC inklusive adapter och mellanring för fotografering runt 2,5X.

En mycket fin egenskap hos detta objektiv är oskärpeteckningen. Delvis beror det på att Canon 40/2,8 har sju rundade bländarlameller vilket kan jämföras med MP-E65 som har sex raka lameller. 

f/8, 1/60, ISO100 | Vedsvampbagge Cis sp.I bilden på den lilla trädsvampborraren (2 mm, Ciidae) som kryper på undersidan av trädsvamp utgörs bakgrunden nästan helt och hållet av den porförsedda svampen. Den här typen av jämnmönstrade ytor skapar ofta orolig oskärpa. Här tycker jag nonaC 40/2,8 klarar utmaningen med beröm godkänt! Hade den här bilden istället tagits med Canon MP-E65 så är jag övertygad om att bakgrunden uppfattats som tydligt mer "yxig" och distraherande. Efter mycket erfarenhet av att ta den här typen av bild med MP-E65, så reagerade jag omedelbart när jag såg bilden på kameradisplayen på hur lugn bakgrundsoskärpan såg ut.

Jag har även gjort några försök med denna utrustning och handhållen stackning. Vedflugan nedan är ett exempel:


En stackad bild sammanslagen av åtta handhållna exponeringar. Var och en f/9, 1/160, ISO100 | Vedfluga, XylophagidaeSlutligen kunde jag inte låta bli att testa vad nonaC 40/2,8 kunde prestera i studion. Nedan är en studiostackad bild på ett rödmurarbi:

Studiobild baserad på 121 exponeringar stackade i Zerene Stacker. Var och en f/4,5, 1,3s, ISO100. Rödmurarbi, Osmia bicornis

Jag tycker inte att det behöver skämmas för sig här heller, tvärtom – resultatet ser mycket bra ut. Men studiostackning i all ära – det som gör en lösning som denna allra mest intressant är ändå hur den klarar av handhållen fotografering av rörliga motiv! Det är under sådana omständigheter man verkligen har nytta av den automatiska nedbländningen. I studioförhållanden – eller för den delen vid stativbaserad fältfotografering – går det oftast lika bra med en helmanuell lösning.

Den här lösningen finns i dagsläget enbart för Canon. Eller Canon-kompatibla system, borde jag förstås säga med tanke på att Sony's kameror med E-fattning numera är fullt kompatibla om man har en adapter. Meike var faktiskt inte först med den här typen av adapter. Novoflex har länge erbjudit motsvarande omvändningsadapter, men priset på denna (€300) har avskräckt mig från att prova. Att motsvarande inte finns för Nikon beror med stor sannolikhet på att Nikon fortfarande använder mekanisk nedbländning (kamerahuset bländar ner objektivet med en spak, snarare än med elektronik). Detta gör att motsvarande adapter skulle bli avsevärt mer kostsam att tillverka. Även Pentax använder mekanisk bländaröverföring i sin K-fattning.

Reader Comments (7)

Mycket bra artikel!

Bra artikel!
Tänkte kolla om du har testat eller har någon uppfattning om bildkvalite och förstoringsgrad om man jämför den uppsättning du testar med 40mm objektivet med Mieke adaptern mot att sätta ett raynox 250 på ett canon 100mm/2.8 L macro?
Jag använder APS-C Canon 7Dmk2. Jag äger 100mm macrot och även Mieke adaptern. Funderar på alternativ för att ta bilder med större förstoring än 1:1. Har nog alla andra tillbehör som behövs.

Har du testat Canon EF-S 24mm f/2.8 STM bakvänt på Mieke adaptern? Eller är det opraktiskt?

03-17 | Unregistered CommenterHåkan

Hej Håkan!

Kvalitetsmässigt skulle jag tro att nonaC 40/2.8-lösningen ligger nära 100mm+DCR250, åtminstone när man fotograferar nedbländat/handhållet (med ett visst mått diffraktion). De stora skillnaderna ligger i handhavandet där nonaC blir lättare och med betydligt kortare arbetsavstånd och mer lämpad för högre förstoringsgrader. Jag skulle snarare vilja jämföra nonaC 40/2.8 med ett 100mm + Raynox MSN-202 (+25 dioptri). Då hamnar förstoringsgrad och arbetsavstånd mer i samma kategori. Raynox-lösningen har då fördelen att vara mer flexibel och snabbjobbad – i synnerhet om man har både DCR-250 och MSN-202, medan nonaC 40/2.8 i sitt mer begränsade intervall ger snäppet bättre bildkvalitet och ger en något mer lättfokuserad sökarbild.

Jag har inte testat att bakvända EF-S 24/2.8 men det vore mycket intressant – rapportera gärna om du får tillfälle att prova!

Tack för svar!
Ja om man fotar mest 1:1 med vanligt macro-objektiv så är det kanske smidigast att bara slänga på ett raynoxfilter vid behov om man vill komma närmare. Ska nog beställa ett och testa. Ser ut att bli bra bildkvalité med det filtret.
Jag testade ett sigma 18-35mm/1.8 objektiv bakvänt med Mieke adaptern. Det objektivet är dock tungt och långt så det är inte så smidigt... desstum blev det en väldigt kraftfull vignettering tills jag satte på en mellanring, vilket gör ekipaget ännu längre, men då fungerade det bra så vinjetteringen försvann och med godkänd skärpa. Närgränsen blir väldigt kort och det är då svårt att få in motivet i bilden, allra helst med stativ om man ska stacka. Likaså blir det problem med diffusor för den slår i överallt... likaså objektivet i sig. I en hemmastudio fungerar det nog bra.
Är nog väldigt mycket smidigare med 40mm objektivet och med lite mellanringar så kan man komma upp i förstoringar.
Att använda badrumslamp-diffusorn var väldgigt bökigt ihop med 18-35 objektivet. Den slog bara i överallt och det var omöjligt att komma tillräckligt nära. Med 100mm macrot så hamnar diffusorn för nära objektivet för närgränsen är så lång på vanliga macroobektivet. Annars gillar jag ljuset med den diffusorn, så jag kommer nog att använda den hemma om jag ska stacka. Måste hitta på nåt smidigare när man är ute och fotar. En vanlig diffusor på blixten fungerar bra till 100mm macrot, men skulle vilja ha nåt annat till bakvända objektiv.
Mycket att tänka på att få rätt....
Vart hittade du step-up adapter för 40,5mm?

04-4 | Unregistered CommenterHåkan

Step-up-ringen 40.5->52 mm hittade jag på eBay: länk ».

Arbetsavståndet med bakvända kameraobjektiv är i stort sett alltid kort. Närmare bestämt är det i regel ungefär detsamma som avståndet mellan objektivets bakre lins och bildsensorn när det är monterat som vanligt! Detta gäller åtminstone för brännvidder < 100 mm. Eftersom registeravståndet är runt 40 mm så betyder det att arbetsavståndet kan upplevas som ovanligt kort om man bakvänder ett 60mm-objektiv men ovanligt långt om man bakvänder ett 20mm-objektiv (dvs, ungefär lika långt i båda fallen).

04-23 | Registered CommenterAdmin

Hej,
Tack för denna mycket intressanta artikel.
Jag undrar om det är någon fördel att använda en Sony Nex + dyra Metabones adaptern framför en Canon APS-C (förutom kamerastorleken som är mindre med en Nex)?
Eller kanske en Canon M Kamera om man vill ha ännu större förstoring med en Canon EF-EOS M adapter med en fjärde dels pris av Metabones?

Mvh,
Maha

04-21 | Unregistered Commentermaha

Maha – nej, kamerahuset spelar mindre roll! Jag valde det minsta och lättaste jag hade tillgång till vid det tillfället.

/John

06-8 | Registered CommenterAdmin

PostPost a New Comment

Enter your information below to add a new comment.

My response is on my own website »
Author Email (optional):
Author URL (optional):
Post:
 
Some HTML allowed: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <code> <em> <i> <strike> <strong>