Lokal stackning
Admin
Ett 7 mm långt bi (Lasioglossum cf. leucozonium) på en torr blomställning. Under den 46 bilder långa stackningssekvensen rörde sig antennerna vilket skapade problem för stackningsprogrammet. I det här fallet kunde problemet avhjälpas med hjälp av tekniken "lokal stackning"
Om man ägnar sig åt fokusstackning av småkryp i fält får man lära sig leva med motiv som utan förvarning kilar iväg innan man haft chans att fotografera klart sin stackningssekvens. Därför är det ofta ännu mer frustrerande när en i övrigt perfekt bildsekvens förstörs av någon liten del som krypet envist måste vifta med. Det kan vara ett ben som ändrar läge eller ännu vanligare – en nervös antenn!
Övergripande rörelser, exempelvis sådana som orsakas av lättare vind eller ostadighet i utrustningen, rår stackningsprogrammens autokorrigering på med imponerande prestanda. Genom att matcha detaljer från en bild till nästa kan programmet räkna ut hur bilderna ska förskjutas, roteras och skalas för att överlappa varandra på bästa sätt. Det bygger dock på att rörelsen är densamma över hela motivet.
Om det bara är en antenn som rör sig medan resten av motivet är stilla kommer programmet få motstridiga signaler från olika delar av bilden – delen som består av den viftande antennen kanske "förespråkar" 5° motsols rotation och 20 pixlars förskjutning åt höger medan resterande delar "nöjer sig" helt utan justeringar. Algoritmen löser konflikten helt demokratiskt – dvs, majoriteten får bestämma. Resultatet blir då förstås på bekostnad av antennens återgivning och man kommer få en bild som ser bra ut i stort men som lider av fula artefakter i form av halos eller liknande kring antennen.
I många fall kan man lösa problemet med retusheringsverktyget. Antennen kan ju vara någorlunda skarp i en av de enskilda exponeringarna och då kan man helt sonika retuschera in den delen i den stackade bilden. På Zerene Systems tutorial-sida finns video-demonstrationer som visar hur retuscheringsverktyget kan användas: Grundläggande retusch » och Avancerade retusch »
Men i vissa fall är det svårare än så. Om antennen har stor utsträckning på djupet i bilden finns det ingen enskild bild där den är tillräckligt skarp för att vara användbar. En "sista utväg" kan då vara det jag kallar för lokal stackning. I följande youtube-clip visar jag hela arbetsflödet med kortfattade ledtexter. Nedanför klippet finns en mer generell beskrivning av hur det fungerar.
Obs: När klippet spelas upp kan du klicka på det lilla kugghjulet nere till höger i kontrolllisten för att välja högre upplösning – det behövs för att kunna urskilja många detaljer i filmen.
Metoden bygger på att man stackar bilden två gånger. Första gången kör man på som vanligt och stackar hela bilden så gott det går. Andra gången beskär man källfilerna så att den rörliga delen isoleras. I program som Lightroom, Bridge och liknande är det snabbt gjort eftersom man kan göra beskärningen i en av bilderna och sedan synkronisera övriga bilders beskärning efter denna. Då får man en bildsekvens som bara innehåller den rörliga antennen. Stackar man sedan denna beskurna bildsekvens kan stackningsprogrammets autokorrigeringar helt anpassa sig efter den rörliga delens rörelser som tack vare beskärningen då kommer "dominera" i bilden.
När sedan stackat både den hela och den beskurna versionen av bilden kan man använda Photoshop eller liknande bildredigeringsprogram för att pussla ihop bilderna med varandra. Själv har jag använt denna teknik ett flertal gånger för att "rädda" tillsynes omöjliga stackningssekvenser!
Reader Comments (3)
John, vad jag har problem är följande. Eftersom Lightroom 5,3 är helt nytt för mig så förstår jag ganska lite. Jag lägger över bildern som jag använt till stackningssekvensen i LR biblioteket och klickar sedan på framkalla. I den streckade lilla rutan klickar jag och beskär samtidigt en av bilderna, den första, eller måste man beskära kanske alla bilderna i sekvensen.
Efter det så klickar jag på låset och låser upp och ändrar från original till egen. Sedan har jag svårt att se var du går i videon för att få fram rutan med synkronisering och rutan att bocka i för beskär. Är det så att jag måste markera sekvensen på något sätt?
Vad händer sedan och hur får jag tillbaka de beskurna bilderna till en map för att sedan stacka dessa separat i Zerene?
Hur gör du för att få de två bilderna sida vid sida så att man kan sammanföra dessa till en bild?
Detta är säkerligen enkla frågor för de flesta men för mig är det rena grekiskan. Jag bifogar en bild av en räka och kanske just denna bild är svår då det inte finns en neutral bakgrund. Jag har försökt att med 6 bilder/sek föra fram kameran mot objektet för att på så sätt få till en stackningssekvens men det är svårt med räkor som piskar med sina extremt långa antenner.
I Lightroom, Bridge och Camera Raw kan man synkronisera framkallningsinställningar så att de justeringar man gjort i en bild utförs identiskt på en hel serie bilder.
Man kan göra detta på lite olika sätt – antingen genom att kopiera och klistra in framkallningsinställningar eller genom att välja alternativet som heter just "synkronisera framkallningsinställningar".
I den här manualen på sidan 145-147 beskrivs det detaljerat under rubriken "Tillämpa framkallningsinställningar på andra foton"
http://helpx.adobe.com/se/pdf/lightroom_reference.pdf
Sedan tror jag att det du försöker dig på är en svår uppgift och det är inte säkert att den lokala stackningstekniken är mödan värd i detta fall. Jag har använt tekniken framgångsrikt på kryp som sitter i stort sett stilla bortsett från någon enstaka del som rört sig en aning. Steget till att använda den på aktiva motiv med långa "piskande" antenner är ganska långt.
Jag har nog missat att det jag var ute efter inte är tekniskt möjligt i nuläget nämligen att stacka räkor som rör sina antenner ständigt i akvariet.
Det får nog bli att med mitt makroobjektiv och Raynox DCR-150 tillsammans med blixtar, exponera på f22 och 180/sek.
Skärpedjupet blir naturligtvis lidande och alternativet är att skippa Raynox och delförstora bilden istället.