Kameran som måttstock

Som makrofotograf är det ofta intressant att veta storleken på de motiv man fotograferar. Ett scenario som jag ofta ställs inför är att jag vill ta reda på kroppslängden hos något kryp. Inte minst eftersom en någorlunda exakt storleksuppgift kan vara en viktig ledtråd vid artbestämningen.

Den självklara lösningen vore förstås att helt sonika mäta motivet när man ändå har det framför sig. Men det kräver extra utrustning och tar tid och fokus från fotograferandet. Eftersom många småkryp dessutom är kvicka och ömtåliga kan en "enkel mätning" visa sig vara utmanande även för en luttrad småkrypsnörd.

I praktiken är det därför en stor fördel att lära sig mäta sina motiv med hjälp av kameran. Här ska jag beskriva hur det går till och ge några relaterade tips på ämnet. För att komma till saken snabbt, så att du slipper läsa mer än nödvändigt tänkte jag börja med ett praktiskt exempel. För några av er kommer det vara nog och för er som vill veta mer så utvecklar jag resonemanget och förklarar begreppen längre ner. 

Exempel:

Hur stor var hoppspindeln i den här bilden?

1. Öppna bilden i Photoshop (eller motsvarande). Det är viktigt att du inte beskurit eller skalat om bilden innan – den ska precis de pixeldimensioner den hade direkt från kameran.
2. Välj verktyget ”Linjal” (”Ruler tool”) som ser ut som en liten linjal i verktygspaletten. (Den ligger ofta på samma plats som Pipetten men blir synlig om man högerklickar på denna)
3. Klicka i bilden för att välja vilka punkter du vill mäta mellan. I mitt fall har jag valt från främre delen av huvudet till bakkroppsspetsen på spindeln.

Understruket i bilden ovan syns avståndet mellan de valda punkterna – i pixlar räknat. Nu kan vi räkna ut spindelns storlek enligt följande samband

Eftersom jag känner till alla fyra faktorerna i högerledet så är det bara att fylla i och räkna ut spindelns verkliga storlek: 

Principer och begrepp

Förstoringsgrad

Makrofotografer använder ofta begreppet förstoringsgrad som är förhållandet mellan hur stort något avbildas på kamerasensorn och hur stort samma sak är i verkligheten. Förstoringsgraden varierar beroende på objektiv och fokuseringsavstånd.

En förstoringsgrad på två gånger – ofta betecknat "2X" eller "2:1" – betyder att motivet tar dubbelt så stor plats på kamerasensorn som i verkligheten. Med en förstoringsgrad på "0,5X" eller "1:2" är förhållandet det omvända: något som är 1 cm i verkligheten tar bara upp 0,5 cm på kamerasensorn.  För vanliga makroobjektiv är den högsta förstoringsgraden 1:1. Det betyder att en centimeter i verkligheten tar upp en centimeter på kamerasensorn.

Om man inte känner till förstoringsgraden finns det metoder att ta reda på den – vi återkommer till det strax.

Sensorstorlek

I exemplet ovan använde jag mig av sensorns bredd. Jag råkar känna till att sensorn i den kamera jag använde vid fotograferingstillfället (en Canon 760D) är 22,3 mm bred. Denna uppgift står i regel i kamerans specifikationer (exempelvis i manualen eller på tillverkarens hemsida) och har man inte lagt måttet på minnet är det lätt att ta reda på genom att söka på nätet (på exempelvis dpreview.com finns ett komplett arkiv med kameraspecifikationer). Detta är ju också relativt standardiserat – här följer de vanligaste exemplen:

Fullformatsensorer (Canon 5D-serien, Nikon D600/610 och D800/D810, Sony A7-serien): 36 mm 

Nikon-APS (Nikon DXXX, Nikon DXXXX, Sony A6X00): 23,5 mm

Canon-APS (Canon XXD, Canon XXXD, Canon XXXXD, Canon M-serien): 22,3 mm

4/3 (Systemkameror från Olympus och Panasonic): 17,3 mm

Bildens bredd

Med bildens bredd avses hur bred den obeskurna och oredigerade bilden från kameran är, räknat i antal pixlar. I mitt fall var bilden 6000x4000 pixlar där den första siffran anger det horisontella värdet som vi är ute efter.

Att ta reda på förstoringsgraden

Förstoringsgraden är alltså central för att vi ska kunna använda kameran för som måttstock. Men för att ta reda på den behöver man för det mesta vara lite förutseende! Och då finns flera alternativ.

Vissa objektiv har förstoringsgraden utskriven på fokuseringsskalan. Om så är fallet går det enkelt att läsa av den där. En nackdel är att det i regel bara står ett par enstaka värden utskrivna så om fokusinställningen inte råkar överensstämma med dessa blir avläsningen mer eller mindre ungefärlig. En annan nackdel är att man dessutom behöver hitta på något system för att komma ihåg dessa värden och med vilka bilder de korresponderar. Ytterligare en nackdel är att värdena inte längre stämmer om objektivet används tillsammans med mellanringar, försättslinser eller liknande tillbehör.

En annan metod är att ta för vana att alltid ta en dokumentationsbild rakt ovanifrån vid med en på förhand känd förstoringsgrad, typ 1:1. En utveckling av denna metod är att avsluta sin fotosession med att placera motivet i en för ändamålet avsedd burk – förslagsvis försedd med millimeterrutnät i botten (då kan förstoringsgraden lätt beräknas i efterhand). Då kan man först ta snygga och/eller "autentiska" bilder på motivet i sin rätta miljö, och därefter komplettera med rent funktionella bilder i en kontrollerad omgivning. En nackdel med denna metod är att alla motiv inte låter sig fångas – det är inte ovanligt att småkryp försvinner spårlöst under pågående fotosession. En annan kan vara att man av olika anledningar kanske inte VILL störa motivet genom att fånga in det. Det kanske handlar om en särskilt känslig eller fridlyst art eller kanske ett djur som befinner sig i någon delikat situation som man inte har mage att avbryta (ja, ni får använda er fantasi...).

Som alternativ skulle jag däför vilja föreslå följande för alla som är angelägna om att få korrekta storleksuppgifter:

1) Ta för vana att någon gång under fotosessionen avbilda motivet i helfigur, så parallellt med kamerasensorn som möjligt (exempelvis rakt ovanifrån eller rakt från sidan). 

2) Utan att rubba fokuseringsringen från föregående bild – ta en bild på en millimeterskala. Millimeterskalan behöver inte vara längre än några få centimeter och kan fästas på något lätt åtkomligt ställe – exempelvis på insidan av ett objektivlock, eller hängande i en nyckelring på kameraväskan.

Därefter är det enkelt att med god precision bestämma motivets storlek genom att utnyttja de principer som beskrevs i exemplet ovan.

Specialfall – för användare av objektivet Canon MP-E65 f/2.8

Canon MP-E65 är ett specialobjektiv som vi skrivit om tidigare här på makrofokus. Se här och här. En dold "finess" hos detta objektiv är att det har förmågan att registrera förstoringsgraden och baka in detta värde i EXIF-datan. Tyvärr gäller inte detta alla kamerahus (vissa enklare och/eller äldre modeller tycks ignorera denna uppgift) och om man använder objektivet via adapter på Sony-kameror tappar man också denna funktionalitet. Men även om man använder en Canon-kamera som "har vett" att baka in förstoringsgraden i Exif så kan den vara nog så svår att komma åt! Den visas nämligen inte om man tittar på Exif-data i "vanliga" program. Lyckligtvis finns det verktyg för att komma åt denna uppgift och ett av dessa heter ExifTool. Det är gratis och kan laddas ner här: http://exiftool.sourceforge.net  

Exif-tool finns för både PC och Mac och ger tillgång till en enorm mängd Exif-information som vanliga program inte visar.

Tyvärr saknar programmet ett grafiskt användargränssnitt (Mac-versionen) vilket kan verka avskräckande. Det är dock inte komplicerat att använda och egentligen behöver man bara lära sig något enstaka kommando. Som mac-användare kör jag programmet i terminalfönstret. Kommandot "exiftool *.* -macromagnification" ger en listning av förstoringsgrad för varje bildfil i den aktuella katalogen (se bilden nedan). Jag har testat det i windows och då var gränssnittet något annorlunda men slutresultatet detsamma.

Till Windows finns även ett grafiskt gränssnitt till programmet som kan laddas ner och installeras separat härifrån.

Så här ser det grafiska gränssnittet ExifToolGUI ut i Windows.

Som synes anges förstoringsgraden med en decimal vilket ger goda förutsättningar för att i efterhand göra längdberäkningar.

Comments

[Teknik Telekomunikasi]

Som makrofotograf, varför är det viktigt att veta storleken på motivet du fotograferar?

[Admin]

Ja, det är ju en bra fråga! Jag skulle säga att det finns två huvudsakliga skäl:

Dels kan det vara viktigt ur identifikationssynpunkt. Ska man avgöra vilken art det är man har fotograferat kan det ibland vara avgörande att veta om den är större eller mindre än exempelvis 6,7 mm! Det kan vara det säkraste sättet att skilja två annars mycket lika arter.

Ett annat skäl är, och detta har jag erfarit många gånger: storleken hör till de första frågor man får om man visar bilden för allmänheten! Nog för att de ofta nöjer sig med en approximering men det känns alltid bra om man kan ange en exakt storlek!

/John