Blixtanvändning vid morgonstackning
John Hallmén
En stor behållning med att vara ute och fotografera tidigt på morgonen är det fina ljuset. Ofta upplever jag att man får mycket gratis just tack vare att morgonljuset är så tacksamt att fotografera i. Blixt använder jag oftast vid handhållen fotografering av aktiva motiv. Som beskrivs i artikeln Att tämja blixten så kan en blixt vara en suverän lösning vid handhållen fotografering av rörliga/aktiva motiv. Och en av anledningarna till att småkrypsfotografer ofta masar sig ur sängen "omänskligt" tidigt är förstås att motiven då håller sig stilla nog för att låta sig fotograferas i befintligt ljus (se till exempel artiklarna Fotomorgon, Nackamasterna 12 oktober och Morgonstackning i fält). Och vill man ägna sig åt fokusstackning av "sovande" djur kan man ana sig till att en serie blixtar avfyrade på nära håll inte är det mest försiktiga angreppssättet. I synnerhet som dessa djur vare sig har ögon att blunda med eller täcke att dra över huvudet.
Så, varför i hela friden ska man då ha med sig en blixt ut på morgonen? Ja, självklart gäller den gamla devisen ingen regel utan undantag. För även om blixten oftast ligger oanvänd under mina morgonsessioner så finns det lägen då den kan komma till pass.
Vind är ett ständigt gissel när man vill fotografera kryp tidigt på morgonen och insekter sitter ofta uppkrupna på skira grässtrån andra växter som svajar vid minsta luftrörelse. Det går att motverka, i första hand genom att välja fototillfälle med omsorg, men även genom att stabilisera motivet (läs mer i artikeln om Gorillazilla). Men precis som att blixten är till hjälp för att motverka rörelseoskärpa vid handhållen fotografering kan den hjälpa till med att frysa vindens rörelser vid morgonfotografering.
Denna 3 mm stora vivel har övernattat långt ute på ett torrt gräsax. Förstoringsgraden är 5X och bilden är något beskuren. Trots att jag stabiliserade strået gjorde den höga förstoringsgraden att de små vindrörelserna märktes tydligt. Blixten hjälpte här till att motverka rörelseoskärpan som annars förstört bilden helt.
I min erfarenhet bör ändå blixten betraktas som en nödlösning just när det gäller att motverka rörelseoskärpa. Främsta skälet till att det sällan fungerar så bra som man kunde hoppas, är att exponeringarna ändå kräver ganska lång slutartid om man vill undvika en onaturligt mörk bakgrund i bilderna. Det i sin tur kräver att motivet är ordentligt skuggat från naturligt ljus för att inte rörelseoskärpan ändå ska dra ner slutresultatet. I vivelbilden ovan lyckades jag skugga motivet kraftigt och exponerade sedan för den mycket ljusare, solbelysta bakgrunden. En annan väg runt problemet vore att placera något i bakgrunden som också blir blixtexponerat. Då kan slutartiden förkortas så att det naturliga ljusets inverkan blir försumbar, men därmed går man också miste om en av de främsta anledningarna till att gå ut tidigt.
I vivelbilden ovan fungerade blixten som ifyllnadsljus ("fill-in") och det är just i denna egenskap den kommer bäst till sin rätt vid morgonstackning. För att undvika hårda kontraster på motivet bör man i regel undvika direkt solljus på motivet (detta gäller även om morgonsolen är förhållandevis mild). Att skugga motivet må vara lätt gjort men bakgrunden är en annan femma och dessutom kan en solbelyst bakgrund ge fina resultat. Ett skuggat huvudmotiv mot en solbelyst bakgrund ger upphov till en silhuettbild. Det kan visserligen vara effektfullt men här kan en diffuserad blixt vara ett perfekt verktyg för att balansera exponeringen och få detaljteckning även i förgrunden.
Ett fjädermott i skugga mot en solbelyst bakgrund får mycket karaktären av en silhuettbild (vilket förstås inte behöver vara dåligt)
Med hjälp av diffuserad blixt kan man balansera exponeringen vilket framhäver detaljer i förgrundsmotivet.
Något som kan vara ett problem är att omgivningen och ljuset ger upphov till vad som kan upplevas som ett missklädsamt färgstick i bilden. Visst kan man komma långt med noggrann vitbalansinställning men ibland kan blixten ge färgerna en hälsosam skjuts ur grönsticket eller blådiset.
Nyckläckta bärfisnymfer utan (till vänster) respektive med (till höger) diffuserad blixt.Bilden på de nykläckta bärfislarverna ovan är ett exempel på ett fall där blixten hjälpte till att få ordning på färgerna. Utan blixt fick vitbalansen bli en kompromiss mellan den kalla (blå) direktreflektionen av himlen på bärfisarnas ryggar och den avsevärt varmare tonen i resten av bilden. Med en diffuserad blixt snett ovanför motivet ersattes den blåaktiga himlen med blixtdiffusorn vars vitbalans stämde bättre med omgivningen och jag kunde välja en kallare vitbalans som gjorde motivet bättre rättvisa genom att ge bättre dynamik och stuns i färgerna.
Blixten kan också användas som ren variation genom att den ger resultat som helt enkelt är annorlunda, utan att nödvändigtvis vara bättre rent tekniskt (se nedan).
Konspindel Cyclosa conica. Utan blixt till vänster och med blixt till höger. Blixten utgör här ett enkelt sätt att få två alternativa bilder av samma motiv. Om kameran erbjuder gaffling (bracketing) för att ta automatiskt ta bilder med/utan kan man lätt få två versioner ur samma fokuseringssekvens. Vilken man föredrar kan man avgöra i efterhand.
Som beskrivs i Att tämja blixten och Några ord om makroblixtar så använder jag gärna en minstingblixt (typ Canon 270EX eller Nikon SB-400). Jag har den gärna monterad på en flexibel arm ("friction arm") men det är inte nödvändigt – om kameran har inbyggd blixt kan den vara ett utmärkt alternativ. Som vanligt vid blixtanvänding är det dock av högsta vikt att man är noga med diffuseringen!
Några saker som kan vara värda att tänka på för den som vill använda blixt vid morgonstackning:
- Om möjligt prova först utan blixt. Risken är att blixten skrämmer/väcker krypet så att chansen att få en bild helt går förlorad.
- Tänk på uppladdningstid och blixtöverhettning! Det kan vara bra att höja ISO något snäpp för att minska belastningen på blixten. Kanske behövs ett femtiotal bilder eller mer för stackningssekvensen och även om inte blixten går på full effekt tar en sådan användning ut sin rätt. Att behöva byta batterier mitt i en stackningssekvens är ingen höjdare. Om du använder den inbyggda blixten är det ännu viktigare att hushålla med blixteffekten – dels för att den inbyggda blixten överhettas snabbare men också för att den har inverkan på kamerans batteritid.
- För att minska eventuell ojämnhet i exponeringarna kan det vara värt att skippa TTL och köra blixten i manuellt läge. Dels ger det i regel jämnare exponering över en serie och dels sparar det in på mätblixtarna som annars behövs innan varje exponering. Mätblixtarna kostar batterikapacitet och jag har upplevt det som att "dubbelblinkningen" som de för med sig stör krypen märkbart mer än enstaka blixtar.
Exempel på hur uppställningen kan se ut vid stackning med blixt. Här syns glassdiffusorn (som även använts i alla exempelbilderna i denna artikel). Se även detta lilla youtube-klipp
Reader Comments (4)
För att få dessa ljusa bakgrunder istället för att man får nästan svart vid blixtfotografering, vad använder du då för inställningar ?
Vad kör du då ? manuellt, Iso, bländare, tid, blixtinställningar osv. på de bilder som är ovan.
Bra artikel!
Jag har försökt klara mig utan blixt hittils, men vinden gör mig besvär utan like ibland! Även skakningar i golv fastän jag försöker stå stilla som en istapp, gör en del av mina bilder oskarpa. Så, nu måste blixten fram.
Jag tycker att en del av mina bilder blir lite dassiga. Kanske pga för dåligt naturligt ljus. Kan en blixt ge skarpare bilder med mer lyster och wow effect? Kanske för att ISO kan hållas nere? Eller tiden kortare?
/Sigurd
Jag använder nästan uteslutande kameran i manuellt läge (M) och anpassar slutartiden efter vad kamerans exponeringsmätare anger. Jag justerar sedan vid behov efter vad jag ser på histogrammet och på bilden som visas på displayen.
Blixten innebär inte några drastiska förändringar av inställningarna bortsett från att jag då kan anpassa slutartid helt efter hur exponerad jag vill att bakgrunden ska vara medan blixten sköter förgrundsexponeringen. Antingen i TTL-läge eller i helmanuellt läge. I bilderna av fjädermottet var exponeringsinställningarna identiska i båda bilderna (1/125s, f/4, ISO200, ca 15 bilder stackade) – bortsett från att blixten fyllde på med ljus i förgrunden. I fallet med spindeln ovan minskade jag slutartiden från 0,4s till 1/6s (konstant bländare f/5.6 och ISO 200, ca 25 stackade bilder) när blixten användes. Blixten gjorde då att jag kunde få en lite mörkare bakgrund utan att spindeln blev underexponerad.
Sigurd – ja vinden är ofta en övermäktig fiende och blåser det för mycket är det lika bra att göra något annat. Blixten kan hjälpa till viss del (som i fallet med viveln ovan) men som jag nämner i artikeln är det verkligen ingen mirakelkur i detta avseende. Och vid fokusstackning fält tycker jag inte att blixten gör det enklare att hålla ISO nere. Som jag nämner i slutet är det nästan tvärtom – jag ökar ofta ISO något vid blixtanvändning för att spara på batterier och minska återuppladdningstid.
Under studioförhållanden kan den dock göra susen för att motverka oskärpa orsakat av golvvibrationer osv! När jag började med studiostackning körde jag av dem anledningen alltid med blixt, och det fungerade bra. På senare tid har jag dock av olika anledningar till största delen övergått till fast ljus i studion.
Super artikel John!
Dette er nok den sværeste diciplin indenfor makrofotografering synes jeg. Jeg har ihvertfald rigtig svært ved at få lyset til at se naturligt ud med blixt, så jeg prøver at undgå at bruge den. I virkeligheden burde jeg nok tværtimod øve mig :)
Mvh
Jesper