Räddningsuppdrag "Bibagge"
Stanislav Snäll
Foto: Stanislav Snäll
Till mina favoritmotiv tillhör bibaggen (Apalus bimaculatus). Varje vinter ser jag fram emot den analkande våren och inväntar de första varma solstrålar som lockar både mig och bibaggen att ta oss ur vinterdvalan. Skalbaggen hittar man på varma solbelysta och snöfria, sandiga ytor i olika grustag runt om i Stockholm. Under mitt besök på en av de bästa förekomstplatserna, i Tullinge, upptäckte jag våren 2011 att populationen av bibaggar var betydligt mindre än föregående år samtidigt som mossan på sandsluttningarna har spritt sig och starkt reducerat de fria sandytorna. Även en del av omkringväxande björkar och tallar hade blivit så stora att deras skuggor täckte många kvadratmeter av den kvarvarande biotopen. Framtidsutsikterna för bibaggen och vårsidenbiet (Colletes cunicularius), som är bibaggens värd och offer, var helt enkelt inte så ljusa. Jag kontaktade Miljöenheten i Botkyrka kommun och fick av kommunen uppdrag att restaurera biotopen så att både bibaggar och vårsidenbin kan fortsätta leva och trivas här.
Restaurering av bibagges biotop i Hamra grustag, Tullinge, 28 november 2012. Foto: Stanislav Snäll.
Vårsidenbi. Nikon D300, Nikkor 105/2.8VR, blixt SB-400 med difussor. ISO 200, f22, 1/125s. Foto: Stanislav Snäll.
Arbetet med att restaurera biotopen bestod av att ta bort träd som skuggar sandsluttningarna och kratta bort mossa från de ställen som är bäst lämpade för bibaggen och vårsidenbiet. Jag gjorde en plan att utföra arbetet i ett par etapper för att inte göra en för drastisk förändring som skulle kunna göra mer skada än nytta. Under hösten 2011 sågade jag ner träd och buskar samt krattade bort mossa från hälften (ca 50 kvm) av de lämpliga ytorna. Kommande vår (mars 2012) var jag på plats och undersökte om bibaggarna accepterade och intog de nyskapta och restaurerade biotoperna. Och det gjorde de! Redan efter några minuter kunde jag se flera baggar som kröp omkring i sanden och efter ungefär en timme hade jag räknat drygt 20 individer. Ungefär tre veckor senare kom jag dit igen och kunde konstatera att även vårsidenbina var på plats. Så nu återstod att göra resterande jobb. Sista veckan i november, just innan första snön kom tog jag bort mossa från ytterligare ungefär 60 kvm. Jag lämnade kvar mossa på en del ytor för att inte förstöra livsmiljö för andra organismer som lever och trivs i mossa.
Studiobild på en bibagge. 130 Exponeringar stackade i Zerene Stacker. Canon 40D, MP-E 65. Foto: Stanislav Snäll.
Några fakta om bibagge:
Latinsk namn: Apalus bimaculatus
Storlek: 10 till 12 mm
Biologi: En av de insekter som är en av de första som syns till på våren. Redan tidigt innan all snö har smält bort och temperaturen bara når några få plusgrader kommer skalbaggarna fram och parar sig på snöfria, sydvända sandsluttningar under de första varma soldagarna. Honor lägger ägg i sanden och kläckta larver söker sig till gångar och vårsidenbinas bon som lever på samma lokal. Inne i boet äter bibaggens larver av matförrådet som består av pollen och nektar som bina samlat in till sina egna larver. Under hösten förpuppas larven och den nykläckta skalbaggen övervintrar under ytan i sanden.
Utbredning: I Sverige finns den från Skåne till Dalarna och Hälsingland, men överallt är den sällsynt, saknas i Blekinge, på Öland och Gotland. Bibaggen är mycket sällsynt i övriga delar av Europa och på många ställen utdöd. I Sverige har vi de starkaste populationerna.
Övrigt: Bibaggen är upptagen på den nationella rödlista.
Tidigare artiklar med bibagge: Månadens kryp - Mars, Våren på intågande.
Reader Comments (3)
Hejsan Stanislav!
Tack för den artikeln, intressant att läsa och beundransvärt det arbete du lägger ner både för bina, baggen och oss besökare på makrofokus.
Jag har några fina platser här i Sandviken med olika sandbin. Till våren ska jag se om jag kan finna denna lilla krabat.
Mvh
Hasse
Tack Hasse, hör av dig om du hittar bibaggen i Sandviken.
//Stanislav
Fint jobb du gjort Stanislav!
/Johan