Sony NEX 7 + Canon MP-E 65
John Hallmén
Nyligen hade jag tillfälle att testa en kombination jag länge varit nyfiken på: Sonys NEX 7 tillsammans med Canons supermakroobjektiv MP-E65. Jag hade bara utrustningen i två dagar så jag var tvungen att vara betydligt mer selektiv i mitt testande än vad jag kanske hade önskat.
Tills för bara något halvår sedan var MP-E65 ett objektiv som helt och hållet var förbehållet Canon EOS-användare – till stort förtret för alla makroentusiaster som föredrar att använda andra system! Objektivet är nämligen unikt och dessutom mycket bra som jag ordat om tidigare här på bloggen. Visserligen finns det adaptrar mellan snart sagt alla olika kamerafattningar och objektiv att få tag i men kruxet har varit att alla Canons EF objektiv har elektronisk kontroll av bländaren vilket gör att objektiven blir högst begränsade i sitt användningsområde om de monteras på en adapter som inte kan hantera den kommunikationen. Därför var jag nog inte den enda som blev förvånad när tillverkaren Metabones plötsligt lanserade en adapter för Sony NEX med elektronisk styrning av Canon EF objektiv!
Först några ord om Metabones-adaptern. Kort sagt: den fungerar bra och den kostar ganska mycket pengar (3790:-). Adaptern känns föredömligt välbyggd och gedigen och det blir inga glapp mellan kamera och objektiv. Det är glädjande eftersom det annars är ack så vanligt att det glappar med billigt tillverkade (inte nödvändigtvis billiga) adaptrar.
En lite underlig detalj är den fritt exponerade USB-liknande ingången på sidan av adaptern. Vad jag har förstått så kan denna ingång användas vid eventuell uppgradering av adapterns firmware vilket visserligen är bra, men tyvärr kräver detta att man måste skicka kameran till tillverkaren. Givet det kan man fråga sig om det inte hade varit bättre att dölja porten lite – om inte annat för att minska känslan av att ha ett öppet "elektroniskt sår" på adaptern – hur ogrundad den känslan än må vara. Eller varför inte utelämna porten helt och sköta firmwareprogrammeringen via kontakterna vid bajonettfästena?
Vidare har adaptern ett inbyggd stativfäste vilket är bra men tyvärr går det inte att rotera (vilket hade varit lysande bra).
Adaptern sköter kommunikationen mellan huset och objektivet i stort sett klanderfritt. Bländarinställning kan göras med samma precision som med ett Canonhus. Vrider man på fokusringen signaleras detta till huset och man kan ställa in NEX 7 så att den automatiskt förstorar mittendelen av bilden på displayen när fokusringen vrids för att underlätta exakt manuell skärpeinställning. Detta kräver dock att det man ställer skärpan på är exakt i mitten av bilden vilket för min del gör funktionen oanvändbar (med reservation för att jag kan ha missat om inställningsmöjligheten att flytta förstorande området trots allt finns).
Vid några tillfällen hände det att kommunikationen låste sig. Jag lyckades aldrig klura ut vad det berodde på men det gick alltid över efter om jag lossade lite på objektivet och klickade fast det igen. Kontaktfel, eller en firmware-bugg – vet ej? Det inträffade inte ofta och gick att lösa på ett par sekunder men det var ändå förbryllande.
Det om adaptern. Hur var då NEX 7? Mitt övergripande intryck är mycket positivt. Huset är välbyggt och de tre inmatningsrattarna på baksidan är en fröjd att använda. Gränssnittet för att sköta "vardagsbestyren" känns mycket snabbjobbat och intuitivt. Att ha var sin ratt för bländare, slutare och ISO är en lyx som går lätt att vänja sig vid och när man gjort det känns det bökigt att gå tillbaka till ett system som kräver ett extra knapptryck för att man ska kunna ändra den trejde parametern (som på alla andra system jag regelbundet kommer i kontakt med). Det är bra gjort av Sony att lösa inmatningsgränssnittet så bra som de gjort på så liten yta.
För NEX 7 är liten – mycket liten… ja, kanske faktiskt alltför liten. Det är förstås en smaksak om något. Visst kan jag uppskatta smidigheten, men fick jag välja fritt kunde den gärna äta upp sig något hekto. Till viss del är det en vanesak – jag är van vid 5DmkII. Litenheten känns mest med ett stort, tungt objektiv som MP-E65 monterat. I längden är det helt enkelt inte särskilt bekvämt att handhålla den kombinationen. Tyngdpunkten hamnar långt framför kamerahuset och det tillsammans med att lillfingret inte riktigt vill få plats runt greppet utan halkar ner under kamerahuset vid hög belastning gör att det snabbt känns ganska ansträngande. Men då ska det sägas att MP-E65 är ovanligt tungt och i sitt mest utdragna läge också mycket långt objektiv. Tyvärr hann jag inte testa hur det var att handhålla med exempelvis en lättare bälg eller något mindre makroobjektiv. Jag är ganska övertygad om att man kan hitta en lätt optikkombination som gör att NEX 7 är en angenäm kamera att använda även för handhållen makrofotografering.
Lockespindel | Handhållet, NEX-7, Canon MP-E65, Nikon SB-24, f/11
En komplicerande omständighet när det kom till att testa handhållen makrofotogfafering var att jag inte hade någon blixt som passade den inverterade Sony/Minolta-blixtskon. Den inbyggda blixten gick att studsa ner framför objektivet med diverse otympliga reflektorer – tillräckligt väl för att se att det fungerade och med lite anpassningar och hembyggen skulle det möjligen kunna ge en användbar lösning. Med hjälp av en slavtändare (utan förmåga att ignorera förblixt) och en Nikon-blixt i multi-blixt-läge (strobe) lyckades jag till slut tajma in några exponeringar. Tyvärr tycks inte den inbyggda blixten gå att avfyra utan förblixt (dvs i helmanuellt läge) annars hade det varit enklare att lösa blixtexponeringen en vanlig slavtändare. Den inställningsmöjligheten tycker jag kanske Sony hade kunnat kosta på sig.
Man kan knappast klandra Sony för att ha ett eget blixtsystem – det har ju alla kameratillverkare i någon utsträckning. Men den speciella utformningen av blixtskon gör det tveklöst svårare för den som redan har utrustning av ett annat fabrikat. Förstagångsköpare och befintliga Sony/Minolta-fotografer har dock ett komplett utbud av blixalternativ att välja bland, både från Sony själva och tredjepartstillverkare.
Dagslända | Handhållet, NEX 7, Nikon SB-24, MP-E65, f/9
För övrigt var det i synnerhet för stativ- eller studiomakrofotografering som jag var nyfiken på denna kamera! Vid den typen av fotografering är ett spegelhus egentligen bara ett onödigt besvär och ett spegellöst alternativ som detta ter sig då mycket lockande! I synnerhet eftersom Sony haft det goda omdömet att förse NEX 7 med elektronisk slutarridå (ibland kallat Electronic First Curtain Shutter). Denna funktion har funnits i Canons kameror sedan flera år (vilket tillsammans med liveview-implementeringen var ett av de främsta skälen till att jag bytte system från Nikon till Canon för ett par år sedan!).
Det fina med EFCS är att man slipper de små vibrationer som en mekanisk slutaröppning precis innan exponeringen förorsakar. Att den mekaniska slutaren på andra ridån (dvs, för att avsluta exponeringen) gör inte så mycket eftersom de vibrationerna knappast inverkar under själva exponeringen. Man kan förstås fråga sig hur länge till vi måste dras med en mekanisk slutare över huvud taget, men förstaridån är som sagt det viktigaste.
Det ska sägas att även bland riktiga makroentusiaster är det nog bara de allra mest inbitna som har anledning att bry sig om detta med EFCS. Det är egentligen bara en faktor om man fotograferar vid riktigt höga förstoringsgrader och då i synnerhet vid kritiska slutartider.
Skärmen på NEX 7 är bra och uppgifterna som visas vettiga och lättöverskådliga. Att skärmen är utvikningsbar är inte någon nackdel men jag upplevde det knappast som någon stor fördel. Det hade varit mer användbart om den gick att vrida också. Den befintliga konstruktionen är kanske framförallt en tillgång vid filmning. Vid fotografering med kameran i horisontellt läge kan det möjligen ha fördelar i vissa lägen men med kameran vertikalt känns vikmöjligheten ganska meningslös.
Den inbyggda elektroniska sökaren är fantastisk. I synnerhet när man använder kameran i fält. Även om jag i första hand använde LCD-skärmen så var möjligheten att kunna utvärdera resultaten i EVF:en helt suverän. Att titta på bilden i sökaren känns ungefär som att utvärdera den på en HD-upplöst datorskärm från normalt betraktningsavstånd i ett mörkt rum. Jag har vant mig med att förhållandena i fält gör att man alltid måste räkna med små överaskningar när man kommer hem och betraktar bilderna på datorskärmen. Men med en EVF som den i NEX 7 behöver man inte lämna något åt slumpen.
En funktion jag saknade lite var möjligheten att förstora liveview-visningen på valfri del av bilden. Kanske finns funktionen utan att jag lyckades hitta den men sanningen att säga gjorde en annan finess – "focus-peaking" (svensk term? fokustoppning? maxfokus?) – att avsaknaden inte kändes så svår. Med "fokus-peaking" kan man få de pixlar i bilden som kameran bedömer som riktigt skarpa att "skimra" i valfri färg (standardinställningen tycks vara vitt). Innan testet var detta en funktion jag placerat i kategorin "haussade nymodigheter utan praktisk betydelse" men det visade sig vara ett misstag. Funktionen är tillräckligt känslig och exakt för att fungera som en utmärkt hjälp vid fokusstackning. Inte minst för att snabbt avgöra var man ska börja och var man ska sluta men också för att ge en indikation om steglängden. När man ändrar fokus flyttar nämligen området med de "skimrande" pixlarna på sig och ger en viss indiktion om hur stort skärpedjupet är och hur långt steg man kan tillåta sig utan att drabbas av glapp. Jag vågade inte lita tillräkligt hårt på denna funktion för att luta mig mot den men vad jag kunde se korrelerade focus-peaking indikationerna väl med de val jag gjorde på erfarenhetsbasis och det är fullt möjligt att man kan sätta större tillit till detta system.
Menysystemet får godkänt men det är mest tack vare att inmatningskontrollerna är så pass bra att det "trots allt" går ganska snabbt att få gjort det man ska. Upplägget känns nämligen inte helt optimalt, men det gör det ju sällan och jag har sett värre. Grundtanken är bra – man möts av sex olika grundval som inte känns helt gripna ur luften. I fem av dem finns upp till ett tiotal alternativ att välja bland och sedan har vi det sjätte – "Setup" med 55 olika inställningsparametrar att skrolla sig vilse bland. Som vanligt vänjer man sig.
Något som hade bekymrat mig på förhand var avsaknaden av uttag för kabelutlösare. Möjligheten att fjärrutlösa kameran är ett måste vid seriös fokusstackning och det enklaste sättet att göra detta brukar vara via en kabelutlösare. Det enda alternativet som finns med NEX 7 (såvida man inte drar sig för att ta fram lödkolven som här!) är att använda en IR-fjärr. Lyckligtvis fungerade detta helt problemfritt – både i studion och i fält. Jag hade oroat mig för att mottagningen skulle visa sig bristfällig i vissa omständigheter men några sådana problem märkte jag inte av. Sonys egna fjärr kostar knappt 400:- och förutom utlösarknapp har den diverse andra knappar (som säkert kommer väl till pass för de uppskattningsvis fyra personer i världen som brukar koppla kameran till TV:n och använda den som mediaspelare). På eBay och annorstädes kan man köpa "bantade" fjärrkontroller som bara har utlösningsfunktionen för ett par tior.
En annan sak som på förhand oroade mig lite var batterikapaciteten. Enligt vissa uppgifter anges en batterikapacitet på ungefär 300 bilder. Det låter kanske inte så lite men om man som jag tänkt använda kameran för fokusstackning är det högst bekymmersamt om man inte hinner med mer än 300 bilder innan man måste byta batteri – vilket förutom att det är besvärligt ofrånkomligen kommer rubba kameran. Lyckligtvis verkar även dessa farhågor obefogade. Den tidiga morgon jag var ute tog jag cirka 850 bilder. Batteriet var fulladdat när jag gick ut och hade drygt 30% kapacitet kvar när jag åkte hem. Detta måste betraktas som mycket bra! Det är till och med bättre än vad jag får med min Canon 5DmkII om jag använder liveview kontinueligt (vilket jag gör i dessa lägen!).
Jämfört med 5DmkII verkar över huvud taget NEX 7 bättre anpassad för den här typen av fotografering – dvs, stackning med liveview och EFCS. Den blir inte alls lika varm, drar mindre batteri och den automatiska omkopplingen mellan LCD och EVF när man vill ta sig en närmare titt för utvärdering är helt lysande.
Så hur är bildkvaliteten? Tja, det kräver egentligen mer omfattande tester för att bilda sig en ordentlig uppfattning om vad en kamera verkligen går för, men av det jag sett hittills tycker jag att NEX 7 imponerar. Sensorn som är på 24MP levererar bildfiler med dimensionerna 6000x4000. Färgåtergivningen är bra och JPEG-filerna känns trevliga att jobba med. I min erfarenhet brukar det ta några månader innan man kommer underfund med hur man bäst ska handskas med bildfilerna från en ny kamera men i det här fallet kände jag mig förhållandevis nöjd snabbt. Jag valde att inte fota i RAW eftersom mitt arbetsflöde när jag fokus-stackar utgår från JPEG-filer så för mig är kamerans förmåga att producera vettiga JPEG-filer viktig.
En annan viktig skillnad mot 5DmkII är förstås att NEX 7 har en mindre sensor (APS-C). Själv uppfattar jag detta som en nackdel – i synnerhet tillsammans med Canon MP-E 65. Intervallet 1-5X är i mitt tycke mer användbart på en fullformatssensor (för att inte tala om hur trevligt det vore med en kamera med en kvadratisk sensor på sisådär 36x36mm, men det är ju en annan diskussion).
Ängsblombock (hane) Stenurella melanura, Stativmakrobild tagen i fält tidigt på morgonen. Naturligt ljus och fokusstackad från 50 exponeringar vid lite mer än 1:1. NEX-7, MP-E65, 1/3s, f5.6, ISO100.Ladda ner bilden ovan i upplösningen 6000x4000px här »
Fjädermott. Stativmakrobild tagen i fält tidigt på morgonen. En exponering (dvs, ej stackad). NEX 7, MP-E65, 1/6s, f/8, ISO100 (något beskuren)
Ladda ner bilden ovan i upplösningen 5463x3641px här »
4-5mm lång skalbagge på gräsax | Stativmakrobild tagen tidigt på morgonen. Stackat från 31 exponeringar. NEX 7, MP-E65 | 1/3s, f/5.6, ISO100
Ladda ner bilden ovan i upplösningen 6000x4000px här »
Snäppfluga, Rhagio sp. | Bild tagen i studio. Stackad från 84 exponeringar. NEX 7, MP-E65, 2 x IKEA Jansjö | 0.5s, f/3.2, ISO100Ladda ner bilden ovan i upplösningen 6000x4000 här »
Snäppfluga Rhagio sp. | Bild tagen i studio. Stackad från 70 exponeringar. NEX 7, MP-E65, 2 x IKEA Jansjö | 0.5s, f/3.2, ISO100
Ladda ner bilden ovan i upplösningen 6000x4000px här »
Slutsats: NEX 7 är en mycket trevlig kamera och den kan mycket väl vara ett intressant alternativ för en makrofotograf. Metabones-adaptern kan verka dyr sett till vad man får rent hårdvarumässigt men den gör vad den ska och för den som har Canon EF-optik och ett NEX-hus är den tveklöst prisvärd. Canon har i dagarna sjösatt sitt spegellösa M-system och det råder inget tvivel om att de sneglat en hel del på Sonys NEX-serie i utvecklingsprocessen. Det tycker jag att de har gjort alldeles rätt i. Den instegsmodell som Canon lanserat i M-serien kommer med all säkerhet att följas upp av ett mer avancerat alternativ i framtiden. Låt oss hoppas att den modellen är lika kompetent som Sony NEX 7!
Tack till Scandinavian Photo i Stockholm för utlån av utrustning.
Reader Comments (8)
Bra artikel John!
Det känns som att jag kan inhandla en NEX utan att bli besviken!
/Henrik
Hej John!
Mycket bra artikel, som vanligt!
Ditt stativ var har du fått tag på det? Ser ut som ett helt makalöst bra stativ för fältet till makro.
MVH Martin
Hej
Trevlig artikel. Har stackar lite med min nex5 och bälg
Borde gå att flytta det fokus förstorande området.
Funkar både på a77 och nex5
På a77 använder man kugghjulen och på ex5 4 navigations knappen
Borde vara någun av tri hjulen når du har focusförstoring aktiverad.......
Har dock ingen nex7
Martin: Stativet heter "Stabil Makro" och kan köpas här »
Rikard: Det låter högst rimligt – ska undersöka det nästa gång jag får chansen!
"Objektivet är nämligen unikt..."
Nä, MP-E65 objektivet är faktiskt inte alls unikt. Jag känner i alla fall till ytterligare två makroobjektiv som klarar att förstora mer än 1:1.
Minolta AF 3x-1x 1.7-2.8 Macro kom ut närmare ett årtionde innan Canons variant, så DETTA objektiv var däremot unikt under denna tid. Det nytillverkas visserligen inte längre, men det gör naturligtvis inte MP-E65 objektivet unikt för den skull. Minolta-objektivet kostar i och för sig BEGAGNAT i stort sett lika mycket som MP-E65-objektivet kostar nytt, men de som har haft möjlighet att jämföra dessa båda säger att detta är motiverat - Minolta-objektivet spelar tydligen i en helt annan liga än Canon-varianten.
Till yttermera visso tillverkas numera ett mer än 1:1 förstoringskapabelt makroobjektiv med NEX-fattning - Yasuhara Nanoha Macro Lens 5:1. Billigare än de båda ovanstående - kostar inklusive LED-belysning USD 500 (blir i runda slängar SEK 5.000 inkl. moms).
Länk:
http://www.bhphotovideo.com/c/product/852858-REG/YASUHARA_YA24_NAN5E_Nanoha_Macro_Lens_5_1.html
Jodå, jag känner till många objektiv som är anpassade för högre förstoringsgrad än 1:1 – och om vi räknar med de som inte längre tillverkas finns en hel drös. Men nu är det inte enbart den egenskapen som gör MP-E65 unikt.
Nanoha-gluggen är ett välkommet tillskott på senare år men det snäva intervallet (4-5X), i kombination med helmanuell nedbländning och mycket kort arbetsavstånd (11-19 mm) gör att den snarare är att jämföra med ett mikroskopobjektiv monterat på en kort fokuseringssnäcka med justerbar iris. Därmed inte sagt att det är dåligt – jag har tvärtom sett flera tecken som tyder på att optiken håller mycket hög klass vilket är glädjande. Objektivet är intressant på många sätt och jag hoppas få testa det vid tillälle men ur flexibilitetssynpunkt är inte på långa vägar jämförbart med MP-E 65!
Minolta-objektivet tillverkas som sagt inte längre (vilket är tillräckligt illa i sig) men även det objektivet hade ett snävt intervall jämfört med MP-E. Det är trots allt väsentlig skillnad på 3x och 5x för en makrofotograf. Fråga en fågelfotograf om det är någon skillnad på ett 300mm och 500mm tele... Dessutom hade även detta objektiv förhållandevis kort arbetsavstånd: 40mm vid 1:1 (MP-E65 har drygt 100mm) och bara 25mm vid 3:1 (MP-E65 har drygt 40mm vid 5:1).
Vad gäller bildkvaliteten från Minolta-objektivet har jag för övrigt fått lite olika bud. Jag blir nyfiken på vad du har för källa på att det skulle vara bättre än MP-E? Man kan ju tycka att med tanke på det blygsamma arbetsavståndet, det relativt snäva förstoringsintervallet och det höga priset BORDE det vara väldigt bra för att ha något rättfärdigande alls. Tyvärr har jag inte sett några resultat som övertygat mig om det. Tilläggas bör att det snarare regel än undantag att innehavare av exotiska objektiv höjer dessa till skyarna, så det finns alltid anledning att vara skeptisk tills man ser bildresultat som kan backa upp påståendena.
Ännu mer misstänksam blir man inför uttryck som "en helt annan liga" i dessa sammanhang. Lägger man den energi som krävs för att ordentligt jämföra bildkvaliteten från den bästa optiken vid, låt säga 3:1, sållar man efter hand fram en mindre skara objektiv som håller absolut högsta klass – och MP-E65 är ett av dem. Mellan de bästa är det sedan ytterst små skillnader och i bästa fall kan man skilja dem åt vid noggranna jämförelser på pixelnivå. Att skillnaderna är så små beror helt enkelt på att de bästa objektiven ligger på gränsen för vad som är fysikaliskt perfekt med dagens sensorer. Att det skulle finnas någon "helt annan liga" framstår i det sammanhanget högst osannolikt!
Kort sagt tänker jag bestämt vidhålla att MP-E65 i dagsläget är unikt objektiv!
/John
Thanks...
Minolta blev uppköpta av Sony , dvs passar många av deras objektiv på nex7 an , Sony har även nya adapterar som får nexen att passa med en mängd objektiv nu även de med motor drift samt spegel...