Lampdiffusorn
John HallménEnglish version of this article available on flickr »
Här beskriver jag en diffusor som jag använt mycket det gångna året: lampdiffusorn. Det är en enkel och flexibel ljusdiffusor som fungerar bra för både blixtljus och solljus. Modellen jag beskriver är anpassad för att användas med Canons supermakroobjektiv MP-E65 (se mer i denna artikel), men givetvis kan samma koncept anpassas till andra lösningar.
Canon 5DmkII, Canon MP-E65 och lampdiffusor, Canon 270EX med TTL-kabel monterad på 11" friktionsarm. Armen är i sin tur monterad på skenan Custom-Brackets CB-Mini RC. För fotograferingens skull är utrustningen monterad på stativ. Llinjärbordet Newport 430 skymtar i nederkant. Blixt använder jag i själva verket mest vid handhållen fotografering.
Jag skulle vilja börja med tre viktiga konstateranden:
1) Ljusdiffusorer må vara enkla, billiga konstruktioner men tro mig – de är den viktigaste delen av din utrustning. De är viktigast i den meningen att de så ofta, mer än någon annan del i utrustningen avgör hur bilden kommer att se ut på ett övergripande plan. Vi snackar alltså inte pixelnivå här. Diffusorn bestämmer hur bilden ter sig redan som tumnagel. I detta avseende är de viktigare än såväl kamera som optik.
2) Den optimala diffusorn existerar inte. Det följer egentligen av att det inte finns någon ljussättning som alltid är den bästa. Olika diffusorer är bra på olika saker. En bra diffusor är bra på mycket, eller mycket bra på något.
3) Den här diffusorn är bra på mycket, och mycket bra på somligt – men inte alltid bäst.
Bakgrund
I artikeln "Att tämja blixten" beskrivs flera olika diffusorvarianter och varför ljusdiffusion är så viktigt. Om du inte redan läst den artikeln är det hög tid nu.
Innan lampdiffusorn växlade jag i första hand mellan två typer av diffusorer: glassdiffusorn och yoghurtdiffusorn. 
Yoghurt- respektive glassdiffusor in action...Yoghurtdiffusorn har fördelen att den ger mycket mjukt ljus på motiv som tillåter dig att komma nära och nästan kapsla in dem i ljus. Nackdelarna är att den är svår att använda på skyggare motiv och att den kan vara svår att komma åt med i alla lägen. Dessutom är den supermjuka ljusbilden inte alltid den som passar motivet bäst och jag har ofta upplevt det som svårare att använda yoghurtdiffusorn i kombination med naturligt bakgrundsljus. Glassdiffusorn å sin sidan är mycket flexibel i fråga om sin ljusbild eftersom den enkelt kan placeras på olika avstånd och olika riktningar. Den lämpar sig väl för skygga motiv. En nackdel är att den tar stor plats i ryggsäcken och att den inte kan användas för att diffusera solljus (vilket också gör den ganska värdelös vid filmning).
Lampdiffusorn kom till som ett försök att hitta ett mellanting mellan dessa. Efter ett års flitigt användande kan jag konstatera att den fyller sitt syfte mycket bra. Jag använder numera alla tre modellerna omväxlande (och ibland ytterligare några) och de har alla sina styrkor och svagheter.
Design
Lampdiffusorn monteras på objektivet och omsluter delvis motivet med sin diffuserande yta. Därmed fungerar den som diffusor både för blixljus och naturligt ljus. Den kan glida fram och tillbaka på objektivet vilket gör den enkel att använda vid olika arbetsavstånd.
På MP-E65 kan lampdiffusorn skjutas framåt/bakåt för att anpassa ljusbild och åtkomlighet för olika arbetsavstånd.
Vid högre förstoringsgrader blir arbetsavståndet kort och då är det ofta en fördel att kunna skjuta tillbaka diffusorn för att lättare komma åt motivet ur önskad vinkel.
Lampdiffusorn monterad för användning som reflektor vid fotografering i naturligt ljus (exempelvis vid morgonstackning)
Vid fotografering i naturligt ljus fungerar den som både diffusor och som reflektor och/eller vindskydd.
Flexibilitet
Här visas några ytterst tråkiga (men förhoppningsvis talande) exempel på hur ljussättningen enkelt kan varieras, i stort sett enbart genom att variera blixtens position i förhållande till diffusorn.
A) Det här kan sägas vara referenspositionen. Avstånd och vinkel mellan blixt och diffusor gör att hela diffusorn blir upplyst och ljusspridningen blir jämn.
B) Med blixten närmare diffusorn blir det en mer intensiv "hotspot" i mitten på diffusorn. Resultatet blir ett något hårdare ljus. Dessutom blir bakgrunden mörkare eftersom en större andel av ljuset träffar förgrundsmotivet.
C) Blixten träffar diffusorns bortre kant vilket gör att motivet träffas mer bakifrån/uppifrån. Detta kan vara effektivt för motiv med genomskinliga delar eftersom det kan ge upphov till genomlysning.
D) Med blixten placerad längre bak och mer framåtriktad uppnås två effekter: Motivet blir mer belyst framifrån samtidigt som mycket ljus från blixten kommer träffa bakgrunden
E) Genom att placera blixten så att den nästan enbart träffar diffusorns fäste kan man framkalla ett ljus som nästan har ringblixtkaraktär. Ljuset träffar motivet nästan rakt framifrån vilket släcker ut mycket av de skuggor som annars bildas på motivets undersida.
F) Samma som A) med skillnaden att blixten dämpats ett bländarsteg och balanserats upp med naturligt ljus snett bakifrån. I fält ger detta goda möjligheter skapa en dynamisk och ljussättning som dessutom fångar omgivningens karaktär.
Tillverkning
Huvudbeståndsdelen i denna diffusor är en klotformad badrumslampskärm i plast. De finns att köpa i de flesta järnaffärer och byggvaruhus för under 50:- (exempelvis på Biltema »). Det andra materialinköpet som kan krävas är en bit mjuk, cellplast av något slag. Jag använde ett vitt skumplastmaterial som brukar utgöra bottenmaterial i insektslådor (samlingar). Jag har även provat med klassiskt ligg-/sittunderlag och det fungerar lika bra (välj så neutral färg som möjligt för att minimera färgstick i bilderna). Ett annat alternativ som Stanislav provat med framgång är tätningslister i gummi för fönster/dörrar. Dessa har fördelen att de ofta redan är försedda med självhäftande tejp.
Utöver detta behövs en vass kniv, en tuschpenna, en gummisnodd och dubbelhäftande tejp.
Gjutformarnas mittlinje kan användas som riktmärke.Plastlampskärmar har en ganska tydlig kant som visar mitten på gjutformen. Denna kan användas som första riktlinje när man skär till diffusorn.
Trots det kan det vara förvånandsvärt svårt att skära/klippa till diffusorn på fri hand, så jag skulle rekommendera att rita dit en mall först.
Ett enkelt sätt att få till önskad form på diffusorn är att använda en längre gummisnodd som mall. Genom att klippa upp snodden och tejpa ändarna vid lampskärmens bas är det lätt att skapa en exakt form på diffusorn. När du hittat önskad profil är det bara att dra ett streck utmed snoddens kant och därefter skära till skärmen.
Tejpa fast gummisnoddens ändar...
... och använd dess elasticitet/friktion för att enkelt skapa önskad mall för diffusorns profil.
Att skapa ett rent snitt är bra om man vill kunna utnyttja den stora återstående delen till andra diffusorer (rekommenderas).
I sitt grundutförande är lampskärmens gängade fäste någon centimeter vidare än den yttre diametern på Canon MP-E65. Insidan av fästet behöver därför "fodras" för att uppnå presspassning.
Jag använde en skumplastremsa på cirka 225x24x6 mm. Tjockleken (i mitt fall cirka 6 mm) är kritisk för hur tajt diffusorn kommer att sitta och hur enkel den är att justera och montera.
Fodret förses med dubbelhäftande tejp och trycks på plats. I bilden ovan använde jag en sammanhängande tejpremsa men jag kan rekommendera att dela upp den i flera mindre bitar så att den blir enklare att böja till och få på plats.
Tjockleken på fodret kan behöva justeras för att diffusorn ska sitta lagom stadigt. Det är enklast att göra innan den sitter på plats men det går även att justera i efterhand om det skulle behövas – som i bilden här till höger!
En annan justering som kan vara på sin plats är att rugga upp ytan på lampskärmen med ett hjälp av ett fint sandpapper. Ytan blir därmed mindre blank, vilket minskar ljusförlust till följd av direktreflektion.
Obehandlad yta (till vänster) jämfört med sandpapprad yta. Notera skillnaden i direktreflektion.
Som nämndes i artikeln om Canon MP-E65 (här ») är det en god idé på flera sätt att komplettera med en reflekterande step-down-ring. Det är effektivt både som mekaniskt skydd, motljusskydd och som ett sätt att minska onödiga ljusförluster.
Verkliga exempel med blixt
I följande bilder har jag använt lampdiffusorn som blixtdiffusor. I de flesta fall har jag reglerat slutartid och ISO för att även fylla på med naturligt ljus. Mer information om respektive motiv och teknik finns på flickr – klicka på bilderna så öppnas de i ett nytt fönster!
Äggläggande brackstekel. 1/40, f/9, ISO400. Foto: John Hallmén
Svängfluga täckt av liftande ungkvalster. 1/125, f/13, ISO400. Foto: John Hallmén
Döda, förtorkade växtstekellarver (okänd dödsorsak). 1/160, f/10, ISO200. Foto: John Hallmén
Spottstrit. 1/100s, f/13, ISO200. Foto: John Hallmén
Äggläggande kokongparasitstekel. 1/60, f/10, ISO400. Foto: John Hallmén
Smalpraktbaggar som parar sig. 1/8s, f/6,3, ISO400. Foto John Hallmén
Äggläggande smalpraktbagge. 1/100s, f/7.1, ISO400. Foto: John Hallmén
Verkliga exempel utan blixt
Filmklippet ovan visar en annan äggläggande smalpraktbagge. Här fungerar diffusorn istället som solljusdiffusor.
Sjuprickig nyckelpiga. Stackad bild fotograferad på morgonen. 21 exponeringar, 1/6s, f/6,3, ISO200. Foto: John Hallmén
I följande bild på stekeln används lampdiffusorn inte som diffusor utan som reflektor – vriden så att den är placerad till höger om motivet.
Kokongparasitstekel. 1/15s, f/7.1, ISO200. Foto: John Hallmén
Styrkor och svagheter
+ Flexibel ljusbild. Lätt att hitta variation. Uppmuntrar till kreativitet och experimenterande.
+ Fungerar både för blixtljus- och solljus.
+ Användbar även vid filmning.
+ Lätt, oöm och relativt lättpackad.
+ Sitter stadigt och är samtidigt enkel att justera för olika vinklar och arbetsavstånd.
+ Relativt "rymligt" arbetsavstånd gör det enkelt att komma åt i de flesta lägen.
+ Relativt "lättdriven" – hög ljusgenomsläpplighet. Spar blixtbatteri, minskar blixtens återuppladdningstid, och förkortar brinntiden (potentiellt skarpare bilder).
– Specifikt anpassad för ett visst objektiv, Canon MP-E65 i mitt fall. Vill man byta objektiv krävs att man har ytterligare diffusionslösningar. I detta avseende har blixtmonterade diffusorer som glassdiffusorn en klar fördel.
– Den höga ljusgenomsläppligheten kan lätt ge ett hårdare ljus än med mindre genomskinliga material.
– Kräver att man jobbar mer med blixtpositionering och bakgrundsljusbalansering från motiv till motiv för att få ut det mesta av den. Andra lösningar är mer "förlåtande".
Bonusmaterial...
Jag nämnde i tillverkningsdelen ovan att även "spillbitarna" från lampskärmen är värda att ta vara på. Jag har exempelvis gjort en flitigt använd skivdiffusor för användning på kitobjektivet Sony E 18-55 OSS. Detta nämndes redan i förra artikeln (Vidvinkelmakro »).
En bit av lampskärmen blev till denna diffusor anpassad för att diffusera den inbyggda blixten och monteras på kitobjektivet på min NEX. I kombination med mellanringar och/eller Raynoxlinser utgör detta en mycket kompakt makrolösning.
Bild tagen med NEX-utrustningen ovan. Diffuserad inbyggd blixt + naturligt ljus. 1/160s, f11, ISO100. Foto: John Hallmén
Vandrarmussla i Flaten. NEX-utrustningen ovan. Foto: John Hallmén
Ögonfläckig nyckelpiga. NEX-utrustningen ovan samt Raynoxlins (+12 dioptri). Foto: John Hallmén
Reader Comments (7)
Verkar ju riktigt bra.
En av nackdelarna med den som du inte tar upp. Vilket kanske inte är någon jättegrej men ändå. Är att den inte funkar på MP-E 65:an vid 1:1 monterat kring själva objektivet. Samma problem är det med Yoghurtdiffusorn som också sitter på samma sätt.
Bara en tanke. =)
Ska naturligtvis åka förbi Biltema och skaffa en kupa så jag får testa.
Hej Christian! Min första version av lampdiffusorn satt dåligt vid 1:1 men då hade jag gjort misstaget att fasa av skumplasten mot bakkanten (tänkte väl att det skulle göra den enklare att trycka dit). Nuvarande versionen sitter bra även vid 1:1 (och den är inte svårare att montera för det).
Och det gäller i högsta grad även yoghurtdiffusorn. Ett tips här är att bara klippa ur botten – lämna lite av kanten kvar (där den börjar böja av inåt). Detta skapar en kant med "klick-passning" i spåret som är anpassat för Canon:s makroblixtar.
/John
Sant. Om det funkar bra så är den ju felfri! =)
Har köpt en kupa nu, så i kväll får jag testa.
Underbar artikel! Den där friktionsarmen för att kunna fota på frihand, heter den något speciellt? Jag tänkte ifall det fanns flera olika sorter att köpa. Och det duger väl med vilken TTL kabel som helst antar jag? Jag är riktigt sugen på att testa detta.
Henrik: Det finns flera olika. Ingen av de jag provat har varit direkt dålig i mitt tycke. Och det inkluderar de allra billigaste man kan hitta på eBay. Just nu använder jag en fin Schweizisk arm (fabrikat Fisso) som är extremt stabil men också klart tyngre än de billigaste alternativen. /John
Tusen tack, John! Jag fick tag på ett annat än manfrotto. Det var den enda som dom hade som var 11". Nu gäller det bara att få tag på en adapter för att fästa armen på skenan. Jag befarar att min Canon 580 EXII blixt är för tung, det är nog bättre och smidigare med den enklare mindre 270 Ex.
Hay,
Thanks for this article, really appreciate it. i found you in flickr. i'm Indonesian, i read many articles about DIY macro diffuser, but i probably try what you did. you know, it's expensive to buy the good diffuser especially in Indonesia. you have money, but the product sell outside Indonesia, and the prize...??? unbelievable. that's why i try to built one, which cheaper and use recycle things.
Once i found the diffuser doesn't work when getting closer to the object ( i use MPE 65). before getting closer, the diffuser touched the object. so i left it!
i hope it will work better with your diffuser idea.
Thank You