Intervju med fotografen Staffan Widstrand
Staffan Widstrand, frilans-, natur- och reportagefotograf, som brinner för miljöfrågor och engagerar sig i bevarande av utrotningshotade arter och värdefulla naturområden, var med och startade International League of Conservation Photographers ILCP, det nationella Rovdjurscentret De 5 Stora i Järvsö, Svenska Ekoturismföreningen och deras kvalitetsmärke Naturens Bästa. Staffan är även VD för, och aktiv fotograf i jätteprojektet Wild Wonders of Europe (Det Vilda Europa). Jag har haft möjlighet att träffa Staffan och ställa några frågor till honom.
Du har fotograferat en lång tid och fått en hel del uppmärksamhet och utmärkelser för dina natur- och reportagebilder. Under den senaste tiden har du även försökt fördjupa dig i makrofoto. Varför?
För att jag knappt kan något alls om det men alltid känt att det vore kul att hålla på med. Men jag har inte riktigt vetat hur man ska göra för att lära sig mer inom det. Var börjar man liksom? Vem frågar man? Vad behöver man köpa? Vad behöver man egentligen inte köpa? Hur mycket makro-nörd vill man bli? :)
Är det något speciellt motiv du skulle vilja ta en bra makrobild på?
Jag kan tänka mig tusentals, det handlar bara om att gå lite närmare och ta en titt på detaljerna där finns. Både i naturen och i de mänskliga miljöerna. Från daggmaskar till pormaskar liksom…
Vad utmärker en bra naturbild?
Som med alla andra sorters bilder, att den skapar någon form av tanke eller känsloreaktion hos åskådaren, väcker nyfikenhet, lust, avsky, ilska, glädje, skratt, hat eller vad det nu är man önskar förmedla. Specifikt med naturbilder så vill jag gärna se att de ska kittla en fascination över vårt naturarv hos även den från början mest ointresserade betraktaren. Wow-känslan i det stora eller det lilla.
Vilket fototillfälle under din karriär har gjort största intryck på dig eller har gett dig din starkaste fotoupplevelse?
Jättesvårt, det har varit så otroligt många – en älg i Sarek, björnmöten i Finland, en bäck i Ammarnäsfjällen, en isbjörn på blå is på Baffin Island, havsörnar i Norge, en polarvarg på sex meters håll i Arktiska Canada, en gråvaljakt i Chukotka i Sibirien, en kamvandring i Kebnekajse, en renslädfärd i Laponia, en ridtur i Vindelfjällen, ett jaguarmöte i Pantanal, vita arabiska oryxar på röda sanddyner i Dubai, en älgjakt i Värmland, ett tjäderspel i Norge…
Är dina fotoexkursioner välplanerade eller förlitar du dig på spontana tillfällen och varför är det så?
De är nästan alltid totalplanerade. Jag vet mer eller mindre exakt vad jag är ute efter, i vilket ljus och hur bilderna bör se ut, sedan improviserar jag förstås på plats efter hur förhållandena är. Men att ta bra bilder och komma hem med ett material som berättar den dokumentära historia jag vill berätta, är ett arbete som kräver mycket förtanklar och planering så att det blir som man vill. Nu blir det ju inte alltid det, men då kan man i alla fall inte gräma sig över att planeringen var dålig.
Kan du ta en avkopplande promenad i skogen utan att ha kameran med dig och inte tänka på vilka bilder du skulle vilja ta just då?
Ja numera kan jag det. Eftersom jag lärt mig att det ytterst sällan är något plötsligt spontanmotiv som blir prisvinnarbilder eller sådana bilder man lever på att sälja. Spontanbilder som funkar är möjligen med familj och vänner i, det är en annan grej. Men varken den fantastiska makrobilden eller djurbilden kommer då man strövar runt lite i allmänhet med en kamera över axeln.
Du har rest och fotograferat på många exotiska och spännande platser runt om i världen finns det fortfarande platser som du drömmer om att åka till?
Många. Mongoliet, Kina, Norra Japan, många ställen i Sibirien, Namibia, Härjedalen, olika norska öar, Georgien, Bulgarien, Sjaunja och så vidare… Samt alla de ställen man varit på och gillat. Får hoppas man har några till år på sig….
Har du haft några förebilder inom foto eller har du alltid försökt gå dina egna vägar?
Man har alltid förebilder – James Nachtway, Frans Lanting, Art Wolfe, Jim Brandenburg, Vincent Munier, Stefano Unterthiner, Orsi Haarberg, Maurizio Biancarelli, Paul Hansen.
Vad har du för råd till nybörjare inom naturfoto?
Ha kul, gör sådant du njuter av, jobba stenhårt och fokuserat, tänk stort eller större, fokusera på ett ämne i taget och gå på djupet där, och inte minst ställ dig hela tiden frågan:
Hur kan det jag nu gör bidra till att vårt naturarv ska kunna leva vidare och utvecklas, hur kan jag gynna naturskyddet?
Vilka är dina fotoplaner för den närmsta framtiden?
Ett fotouppdrag i Rumänien i juni, en Svalbardresa i juli, ett fotojobb i Sydafrika och Okavango i oktober, förhoppningsvis svenska fjällen i juli.
Reader Comments