Svenska miniskorpioner
Stanislav Snäll
Bokskorpion (Chelifer cancroides), Foto: John Hallmén
Finns det skorpioner i Sverige? Svaret blir nej. Tyvärr finns det inga riktiga skorpioner hos oss. Men det finns småkryp i Sverige som ser ut som skorpioner. De heter ”klokrypare”, ”bokskorpioner” eller Pseudoscorpioner på latin som betyder ”falska skorpioner”. Dessa varelser är bara några få millimeter stora (kroppslängd 1,5-4 mm) och ser ut som skorpioner utan den giftförsedda svansen.
Till vänster pseudoskorpion Förnaklokrypare (Neobisium carcinioides) 2,5 mm, Foto: John Hallmén. Till höger en skorpion från södra Afrika (Opistophthalmus sp.) ca 10 cm., Foto: Stanislav Snäll.
Pseudoskorpioner är en självständig ordning Pseudoscorpionidea inom klassen spindeldjur, så de är besläktade både med spindlar och riktiga skorpioner och systematiskt ligger de någonstans mitt emellan dessa. Klokrypare är faktiskt ”giftiga”, även om de för människan inte är det minsta farliga. Giftkörtlarna och gadden sitter inte i svansen, som saknas helt. Längst ut på klorna brukar det däremot sitta en längre, böjd tand som är ihålig och med vilken de kan spruta in gift i bytet.
Detaljbild på klo av bokskorpionen (Chelifer cancroides), Foto: John Hallmén.
I Sverige har vi 21 arter av klokrypare, men det kan finnas några till eftersom fler arter påträffats i våra grannländer. Alla arter är predatorer, vilket betyder att de jagar andra småkryp, främst kvalster, hoppstjärtar och annat som är ännu mindre än de själva. Det märkliga med pseudoskorpioner är att de kan jaga andra djur trots att de har starkt reducerad syn. De lever i gamla ihåliga trädstammar där veden håller på att förmultna, under lös bark på döda och döende träd, i komposter, i mossa men även i fågelbon, myrstackar och vid havsstränder under lavar på stenar.
Bokskorpion (Chelifer cancroides) som liftar med barrträdlöpare (Rhagium inquisitor). Foto: John Hallmén
Ofta hittar man klokrypare som med hjälp av en klo nupit sig fast i ett ben på en fluga eller annan insekt. De använder sig nämligen av andra kryp när de vill förflytta sig en längre sträcka för att kolonisera nya ställen. Ibland har de otur och, istället för att komma till ett ihåligt träd eller annan passande biotop, hamnar de i våra hus. Det kan vara fallet om man ser en pseudoskorpion krypande på en vägg eller någon annanstans hemma. Om de har tur i oturen så kan det finnas föda i form av kvalster och andra små varelser så att de kan fortsätta sina liv hemma hos oss eller i våra uthus eller andra bruksbyggnader.
Utvecklingscykeln består av ägg, tre larvstadier (nymfer) och vuxen pseudoskorpion (adult). Parningen eller befruktningen sker den yttre vägen, det betyder att hanen sätter spermiepaketet på en silkepinne (spermatofor) och honan letar upp den för att befrukta sig på egen hand. I vissa fall utför hanen och honan först en ca. halvtimmeslång parningsdans där de håller varandra i klorna och flyttar sig fram och tillbaka som vid en riktig dans och där det hela avslutas med att honan tar upp spermier från pinnen med sitt könsorgan. Honan bär äggen i en silkessäck under sin kropp. De brukar vara från bara något fåtal upp till flera tiotal. Äggen (embryona) får näring genom att honan utsöndrar näringsämnen i anslutning till äggsäcken. När larverna (nymferna) föds ser de ut som vuxna individer fast mindre, ljusare och knubbigare. De är redan från början självständiga och lever och jagar föda precis som vuxna. När larven har vuxit något är det dags att ömsa skinn. Larven tillverkar då en silkeskokong som skydd för den ömtåliga kroppen innan det nya skinnet hårdnar till skal. Detta sker tre gånger innan klokryparen vuxit färdigt.
Rutklokrypare (Chernes cimicoides) som äter en hoppstjärt, Foto: Stanislav Snäll.
Genom att flera av arterna är specialiserade på att leva i gamla ihåliga ädellövträd eller på andra utsatta ställen och sådana biotoper blir allt mer sällsynta i dagens landskap, är de ganska hårt hotade och deras framtid är allt ifrån säker. Sju av de svenska arterna (dvs, en tredjedel av alla) är rödlistade och hela gruppen är ganska dåligt känd när det gäller utbredning och levnadssätt.
Några namn på svenska pseudoskorpioner: Gammelekklokrypare, Käkklokrypare, Kustklokrypare, Dvärgklokrypare, Trädgårdsklokrypare, Mosseklokrypare, Hålträdsklokrypare.
Rödlistad Gammelekklokrypare (Larca lata) som är specialist på att leva i gamla ihåliga ekar, Foto: John Hallmén.
Allochernes wideri, en annan art som kan hittas inuti ihåliga träd. Foto: John Hallmén
Hur hittar man dem?
Det är svårt att upptäcka dem i deras livsmiljö. De är bruna som omgivningen i färgen och när de blir störda slutar de röra sig och spelar döda. Då är det nästintill omöjligt att se dem. För att kunna hitta dem, bör man först sålla bort större partiklar från kompost eller ruttet virke i ett gammalt ihåligt träd. Maskorna i sållen ska vara ca 6 mm stora. När man har sållat ca 0,5-2 liter av materialet kan man sprida ut det på ett vitt underlag (tyg, papper, plast) och tålmodigt titta om det börjar krypa något på ytan som ser ut som en pytteliten skorpion. Det underlättar om man har en lupp eller förstoringsglas (här kan en fotograf använda en makrolins som lupp). Det brukar också hjälpa att platta till ytan på det framsållade materialet. Klokryparna tar sig upp till ytan när de inte trivs i det ihoppressade skiktet och de syns också bättre på en jämn yta. För att plocka upp dem ska man ha en mjuk pincett eller liten pensel.
Rutklokrypare (Chernes cimicoides), Foto: John Hallmén.
Och hur kan man ta bilder på dem?
Precis som när man försöker hitta dem, blir deras ringa storlek en utmaning även vid fotografering. Ett vanligt makroobjektiv med maximal förstoringsgrad 1:1 är inte tillräckligt ens vid närgränsen. Man måste komplettera det med mellanringar eller ännu hellre med en kraftig makrolins. En bra kombination är ett makroobjektiv med brännvidd omkring 100 mm och makrolinsen Raynox MSN-202. Med denna kombination man komma upp till förstoringsgrad 4:1 och det räcker för att kunna ta detaljerade bilder. Canon-användare har alternativet att använda det kraftfulla makroobjektivet MP-E 65 (max förstoringsgrad 5:1), men det kostar cirka 10 000 kr. Vid dessa förstoringsgrader räcker inte enbart naturligt ljus till utan man måste använda blixt med diffusor för att kunna ta bilder med tillräckligt stort skärpedjup (bländartal behöver ofta vara minst f16 eller f22). Problemet med det korta skärpedjupet kan man kringgå genom att stacka (slå) ihop flera exponeringar till en bild men det är svårt att göra det med djur som rör sig hela tiden. Stackningsmetoden fungerar bara bra med döda exemplar eller när det är ganska svalt och klokryparna är slöa. Ett annat problem kan vara objektivets eller makrolinsens stora frontdiameter. Att ta bilder uppifrån går bra men vill man komma ner något och ta bilder från klokryparen nivå då är det bra att sätta djuret på en mindre träbit, mossa eller någon annan naturlig del av miljön den lever i och hålla det framför objektivet inom närgränsområdet.
Så här kan det ser ut när man fotograferar klokrypare.
Reader Comments (15)
Hej John!
Jag blev verkligen fascinerade av dina underbara makrobilder. Man känner sig så nära
de små djuren, skrämmande vackert, om jag får säga så.
Jag håller på att köpa makro objektiv och det skulle jag gärna passa på och fråga dig om
du använder mellanringar eller någon annan utrustning för dina macrobilder? I så fall
vilket märke?
Tack!
mvh
fotograf Mehrdad Modiri
www.modirifoto.com
Hej Mehrdad,
Jag använder mycket olika utrustning – makroobjektiv, mellanringar, Raynox-linser, bälgar osv (och jag gillar att variera mig). När jag lägger upp bilder på flickr har jag för vana att nyckelordsmärka dem med den utrustning jag använt så där kan du se precis vad jag använt för utrustning på specifika bilder (titta i fältet "Tags" till höger).
I Stanislavs artikel Makrolinser, mellanringar mm hittar du en del information som kan vara bra att känna till inför ett köp.
Hej!
Tack för den fina informationen.
jag fann precis ett sånt här kryp inomhus och när jag fångat i det i ett glas så trodde jag att det hade dött (trots att jag inte rörde vid det). Men nu läste jag att de spelar döda och nu kravlas det i glaset - så nu åker den ut utomhus.
:)
Hej Hallå!
som jag skriver i bloggen händer det då och då att klokryparna hamnar på något sätt in i huset eller i lägenheten. Om du skulle hitta någon i framtiden igen så försök att ta en bild på den och maila mig den. Jag samlar all info om svenska arter och behöver fynduppgifter som plats och datum, ofta kan jag artbestämma de även från bilder som inte är av bästa kvalité.
Hälsningar // Stanislav
Fascinerande! Men också jätteäckligt, det kryper i mig, det blir nog ingen macrofotograf av mig! :)
Tack Sandra att du läste bloggen. Jag förstår att alla gillar inte dessa kryp. Även om de är helt harmlösa för människan. Men som makrofotograf behöver man inte fotografera just sådana varelse. Du kan hitta dina egna motiv som du gillar och som inte så många andra fotograferar. Oavsett vad du än kommer att fotografera så önskar jag dig lycka till.
Wow vilka schysta bilder och intressant information! Var ute på promenad idag i Hisingsparken i Göteborg, och hade med lupp. När jag rotade bland lite gamla löv och förna så fick jag fatt i en klokrypare! Jag hade ingen aning om att dessa fanns, så var ganska fascinerad och studerade den när den spatserade runt på min hand, både fram- och baklänges. Hade ingen kamera med mig, men av de bilder som finns härinne påminde den mest om förnakryparen, tror dock att "banden" fortsatte på magen alltså gick runt hela den ganska " knubbiga" kroppen. Vore spännande att få reda på vad det var för sort och om den är rödlistad. Tack för bra sida!
Hej! Jag hittade en bokskorpion på mitt köksgolv just, googlade miniskorpion o kom in på din sida! Tack för hjälpen att ta reda påvad det var för konstigt litet djur! Tyvärr hann jag inte ta nån bild, men jag bor i Jönköpings län och den såg precis ut som den på din första bild! Tänkte det kunde vara till hjälp till din infosamling om arter/fyndplatser! Kan det vara så att den bodde i en bok som jag lånade på bibblan? Annars vet jag inte hur den kommit in då vi bor högt upp! Mvh Nina
Hej Nina
det går inte att säga med säkerhet vilken av arterna hittade du hemma om man inte ser den, men den du pekar på (Chelifer cancroides) brukar vara den som oftast förekommer i våra hem. Däremot tror jag inte att den kom dit med någon bok från bibblioteket. Den heter bokskorpion för att tidigare när böckerna var gjorda av skinn, pergament och "rena" naturmaterial fanns det även gott om små kvalster i böckerna. Dessa kvalster utgör nämligen föda för klokrypare. Dagens moderna böcker är så gott som rena från kvalster och klokryparna håller inte till där längre. Oftast kommer dem hem till oss fastklamrade på andra insekter och släpper taget i tron att de har kommit någonstans där de kommer att trivas.
Här är en bild som visar hur bokskorpioner och andra klokrypare "liftar" med andra kryp: http://www.flickr.com/photos/johnhallmen/7734888792/in/set-72157603967947282
Hej!
Jag hittade en sådan där som på första bilden i mitt badrum förut idag. Jag har inte gått in där sedan dess. Skulle aldrig våga ta kort på den men den liknar mest den på första bilden. Jag skulle ta ner tvätten jag hängt upp och såg den när jag flyttade en handduk, och blev jätterädd då jag trodde det var en spindel. Fast den såg så konstig ut så jag bestämde mig för att leta lite på internet och se vad jag kunde hitta. Tyvärr blev jag inte mindre rädd för den och det tar nog ett tag innan jag vågar mig in i badrummet igen. Hur som helst hittar jag ingenting om hur man blir av med dem! Jag är rädd att den ska trivas och bestämma sig för att stanna, eller att det kanske kommer fler, och att de förökar sig... Vilken mardröm! Så tips om hur man blir av med dem skulle vara mycket uppskattat från min sida. Jag bor på 3:e våningen, och har aldrig sett kryp här förut, utom någon bananfluga fast inte på senaste tiden, och inte i badrummet. Jag har inte köpt några krukväxter heller på senaste tiden, och gör mig inte klok på vart den kan ha kommit från. Snön smälte ju för bara någon dag sedan, borde det inte vara ganska lugnt på kryp-fronten då?
Hej Aquall
du behöver inte vara orolig eller rädd för klokryparen i ditt badkar. Det är mycket troligt att det var som du säger "den på första bilden" eller bokskorpion som den heter på svenska. Oftast är den arten man hittar i ett hus. Hur den kom in i din lägenhet vet jag inte men den är helt ofarlig. Dem kan komma in med hjälp av andra insekter, oftast flugor som de kan sitta fastklämda på. Det är inte något skadedjur eller farlig på något annat sätt och de förekommer inte i större antal, oftast hittar man bara en eller några få. Om du vill bli av med den så kan du bara skölja bort den med vatten från duschslangen.
Hälsningar Stanislav
Hej !
Sökte på nätet efter spindel skorpion och hamnade här .
Jag hittade nyss en sådan liten raring instängd i en plastlåda med gamla lingarner som jag fick av en väninna i höstas .
Stackars söte Göte djuret , har nog ofrivilligt fastat i plastlådan i ett par månader .. .
Jag trodde först den var död men sen såg ja att den rörde sig lite , så nu får djuret söte Göte bo i min chiliplanta så länge han nu vill . Jag tog inte någon bild men den var mörk , 1mm lång utan att räkna med klorna .
Tack för en fin sida med tjusiga bilder.
Hej 🙂
Jag mejlade bilder för en stund sen på en klokrypare jag hittade i badrummet idag. Jag fick googla för att hitta vad det var för djur. Har aldrig sett en sån liten krabat förut. Släpper ut den i skogen sen tänkte jag.
Med vänlig hälsning,
Malin
Vi har massor med klokrypare hemma. Eftersom jag läst att dom äter kvalster så tror jag dom är bra att ha. Men är dom det eller ska jag ta hit Anticimex för att göra mig av med dem?