I väntan på krypen
Kylan tycks dröja sig kvar i år. Det betyder att vi som makrofotografer har ett utmärkt tillfälle att vässa formen, så att vi är snabbt ur blocken när det börjar spira och surra i snåren! En outhärdligt klämkäck och hurtig inställning förvisso; egentligen skulle jag inte ha något emot att ligga i dvala från december till maj. Det visar sig dock, att det kan löna sig med ett visst mått av medvetet självbedrägeri så här års.
När jag började med makrofotografering så svor jag över att jag brände många fina fototillfällen i början av säsongen, helt enkelt på grund av att jag var ringrostig efter en lång passiv väntan på våren. Och efter att ha upprepat det misstaget ett par vårar har jag på senare tid lärt mig att inte underskatta det faktum att teknik, kamerahandlag och bildseende är en färskvara. Eftersom våren bjuder på många unika fototillfällen (som inte återkommer senare på säsongen) gäller det att komma igång tidigt. Må så vara att det kan kräva en dos fejkoptimism.
Givetvis finns det motiv att öva på oavsett temperatur och väderlek – det har vi visat tidigare här på bloggen. Många kan förefalla livlösa och trista den här årstiden. Men tar man en närmare titt blir man ofta förvånad över hur intrikata och vackra de faktiskt är. Det är då, när man hajar till inför motivet på kameradisplayen som man inte behöver låtsas mer – startmotorn har gjort sitt och man börjar känna hur glöden och geisten återvänder.
Det kan vara mycket givande att ta med sig makroutrustningen ut tidiga morgonar och det gäller högsta grad nu i början av säsongen. Oavsett om det är klart eller molnigt så har ljuset en annan karaktär än mitt på dagen och dessutom blåser det ofta mindre. Torra blomställningar, gräsax och liknande som finns kvar från i fjol är "skötsamma" motiv. Förutom att de är intressanta i sig är de perfekta träningsobjekt för den som har siktet inställt på morgontrötta kryp, lite senare på säsongen! Det är nämligen just på växtdelar som dessa som krypen snart kommer posera. Så nu har man chansen att testa allt möjligt: fotograferingsvinklar och stackningsrutiner, ljustekniker och kamerainställningar, stativ och objektiv. De här bilderna tog jag i höstas men liknande växtdelar från förra året finns det fortfarande gott om ute!
De taggiga fröna på timotejaxet i bilden nedan sitter tätt packade, tills de lossnar och faller av. På bilden syns också några avlånga mörka, nästan svarta, formationer som sticker ut från axet. Detta är mjöldryga, en svamp som i forna tider orsakade stora problem när den angrep planterad säd. Mjöldrygan innehåller nämligen ämnen som kan orsaka svår förgiftning och innan fenomenet blev förstått kunde ge upphov till epidemier med otäcka symptom.
Under våren och sommaren är växtligheten ofta täckt av daggdroppar tidigt på morgonen. Dropparna skänker en extra dimension åt bilden men de frostkristaller man finner i dess ställe nu på vårvintern är minst lika fascinerande!
Och rätt vad det är, så är morgonposörerna på plats – redan i april kan kan man räkna med att hitta de första insekterna som övernattat under bar himmel. Stillasittandes, i väntar på att daggen ska avdunsta och musklerna bli uppvärmda. Vid det laget har man förhoppningsvis hunnit bli tillräckligt varm i kläderna för att kunna ta tillfället till vara. Och då har man anledning att vara belåten över att man "lurade igång" sig själv några veckor tidigare.
Reader Comments (3)
Du har så rett, så rett John. Våren er en tid for "carpe diem" - her og nå. Endringene skjer fra dag til dag, og akkurat den spesielle fasen du har ventet på hele vinteren kan ha passert før du får sukk for deg. Så er det ett år til neste gang...... Mange ganger har det hendt meg at jeg har kommet til sans og samling en dag i begynnelsen av juni når stærungene med sine hese skrik forkynner at nå er sommeren her! Og hvor fanken ble det av våren?
Men ikke i år. Denne våren er velsignet med en uvanlig langsomhet som muliggjør en skikkelig fordypelse i hele progresjonen. Man rekker å nyte smaken før neste rett kommer på bordet. I kveld hørte jeg svarttrosten for første gang. I morgen er det kanskje rødstrupen. Og i en varm solbakke satt to glinsende svartrøde Chilochorus i parring på en furukongle. Ikke det enkleste motivet å støte på når man er ute med Nex'en og makroen for første gang, men vi er i hvertfall i siget.
Arne.
Fina bilder, som vanligt! Gillar framför allt gräsaxet. Annars har det varit fullt ös på småkrypen på varma och mörka sydfläckar i markerna. Här lite bilder med yoghurtdiffusor och MP-E 65.
http://etologen.wordpress.com/2013/04/04/vartecken-triss-i-hoppspindlar/
Tack för tipset om just yoghurt-diffusor. De sitter väldigt bra på MP-E 65:an!
Glad vår!
/Johan
Arne: Tack för ännu en givande och välformulerad kommentar – det uppskattas! Igår hittade jag ett tiotal Cicindela campestris (grön sandjägare). Hade jag haft kameran med mig hade det varit ett perfekt fototillfälle eftersom de var betydligt långsammare och mindre skygga än vanligt. Den gången blev det istället till stor glädje för min 5-åring, som efter några försök lyckades fånga ett par stycken med händerna :-) Ibland är det faktiskt bra att lämna kameran hemma och njuta ändå!
Johan: Vad roligt att ha bidragit med inspiration och kul att du gillar yoghurtdiffusorn :-) Tack för länken – jättefina bilder på charmiga motiv!