Vasslöparen – en färggrann övervintrare

Vasslöpare, Odacantha melanura, något yrvaken men förvånansvärt obekymrad av temperaturen. Canon 5DmkII, Canon MP-E65, Canon 270EX med glassdiffusor, 1/125s, f/11, ISO400. Foto: John Hallmén

Under flera vintrar har Stanislav och jag begett oss ut bland vass och kaveldun i jakt på en vacker skalbagge som går under namnet vasslöpare, Odacantha melanura. I år lyckades vi slutligen hitta den, på en liten sjö i närheten av Tullinge söder om Stockholm! Även om vi tidigare år har gått bet på just vasslöparen så är det alltid roligt och givande att komma ut i naturen och fota livs levande kryp så här års. Man kan nämligen hitta många intressanta små motiv, även om snö och kyla alltför ofta ser till att makroobjektivet håller sig inomhus i väntan på våren.

Vi anlände till sjön vid tiotiden på förmiddagen denna mulna februaridag. Trots att det var ett par minusgrader möttes vi av ett par spindlar som kom krypande mitt ute i snön på det sluttande fältet ned mot sjön. I sälgsnåren invid vassholmarna syntes flygande vintermyggor (långbenta och harkrankliknande myggor i familjen Trichoridae).

Vi letade främst i de lite grövre kaveldunen som tycks erbjuda populärare övervintringsplatser än bladvassen. Den här tiden på året handlar det förstås om torra fjolårsplantor i varierande grad av nedbrytning. Vissa plantor är så gott som tomma på liv medan andra nästan myllrar. Faktorer såsom plantornas läge, grovlek och nedbrytningsgrad verkar spela in. De bästa är grova plantor som under fjolårssägongen varit insektsangripna så att lämpliga ingångshål och kammare bildats och nedbrytningsprocesseen kommit igång så pass att de blivit något lösare i sin struktur – men inte så myckat att de sugit upp vatten och fått en iskärna.

Som bilden ovan visar så kapade vi kaveldunplantorna så långt ner som möjligt och skalade sedan av skikt efter skikt (de påminner lite om purjolök i sin uppbyggnad). Mest kryp hittade vi i de delar som varit belägna under snötäcket.

Det vita underlaget underlättar faktiskt sökandet avsevärt! Knackar man lite på en sönderbruten kaveldunsplanta kan det bli helt prickigt av olika kryp som avtecknar sig mot snön!

Bland skalbaggar hittar man mest kortvingar och jordlöpare men också bladbaggar, nyckelpigor, fuktbaggar, plattbaggar och andra. Vanligast i övrigt är spindlar, såsom säckspindlar och käkspindlar. Men man hittar också en hel del små steklar, skinnbaggar, hoppstjärtar och flugor. 

På bilden nedan syns en vasslöpare som kryper omkring i snön efter att ha blivit utskakad ur en kaveldunplanta. 

Canon 5DmkII, Canon MP-E65, Canon 270EX med yoghurtdiffusor, 1/200s, f/16, ISO400. Foto: John HallménVasslöparen är omkring 7 mm lång och har ett omisskänligt utseende. Den smala och utdragna blågrönskimrande halsskölden kontrasterar snyggt mot den orangeröda färgen på täckvingar och ben.

Canon 5DmkII, Canon MP-E65, Canon 270EX med yoghurtdiffusor, 1/200s, f/11, ISO320. Foto: John HallménTittar man noga ser man att täckvingarna är halvgenomskinliga och under dem kan man ana hur flygvingarna ligger prydligt ihopvikta.

Vasslöparens huvud är extremt blankt och det är därför lätt hänt att man drabbas av störande reflektioner. I exemplet ovan visas hur reflektorn jag har monterad runt objektivets frontlins speglas på ett sätt som nästan ger intryck av ett tredje öga. För att slippa liknande effekter gäller det att välja vinkel med omsorg – eller, vilket brukar vara en mer realistisk strategi – ta mycket bilder och variera sig tillräckligt mycket för att några ska bli bra!

Ofta hittar man dem som bilden till vänster visar, inkilade i trånga utrymmen. Vanligast är att de delar husrum med andra kryp – i det här fallet en liten säckspindel. 

Vasslöparen är liksom andra medlemmar i den stora skalbaggsfamiljen jordlöpare (Carabidae) snabbfotade rovdjur. Vintertid jagar de dock inte utan håller sig mest orörliga i väntan på våren. De trivs bäst i mycket fuktiga och sumpiga områden och de hör till de arter som tycks gynnas av att sjöar växer igen. Det tyska namnet Sumpf-Halsläufer ger alltså en hint om både utseende och levnadsmiljö.

Som hos många kryp bildas under vintern ett glykolliknande ämne i kroppen. Detta hindrar iskristallbildning i cellerna som annars skulle få cellmembranen att gå sönder. Arten kan påträffas året om men är kanske enklast att hitta just på vintern när isen gör att man slipper vada över dyiga bottnar för att nå till dess favorittillhåll.

Och vill man fotografera vasslöparen så underlättar kylan förstås. Väckta ur sin vinterdvala visade de sig vara förvånansvärt välkoordinerade och rörliga så att hinna med att plåta en vasslöpare i sommarform torde vara en avsevärt större utmaning! 

Canon 5DmkII, Canon MP-E65, Canon 270EX + yoghurtdiffusor, 1/200s, f/11, ISO400. Foto: John HallménNär vasslöparen hittar ett litet skrymsle eller öppning i vassen försöker den omedelbart krypa in och söka skydd. Den rörliga och långsmala halsskölden tycks väl väl anpassad när den ska ta sig in i trånga utrymmen. 

Vi provade lite olika fotograferingsmetoder men det som kändes lämpligast var handhållen fotografering med diffuserad blixt. I bilden ovan syns den utrustning jag använde mest – Canon 5DmkII med objektivet Canon MP-E65 (som vi skrivit tidigare om här på bloggen) och "minstingblixten" 270EX med förlängningskabel monterad på en ledad friktionsarm. Vi experimenterade med flera olika diffusorer och reflektorer och som så ofta verkar det inte finnas något otvetydigt vinnarrecept utan det som lönar sig mest är att variera ljusriktning och diffusionsgrad och försöka anpassa sig efter olika motiv och situationer.

  

Canon 5DmkII, Canon MP-E65, Canon 270 EX + diskmedelsdiffusor och aluminiumreflektor, 1/200s, f/11, ISO400. Foto: John Hallmén

I bilden ovan har en reflektor snett bakom motivet hjälpt till för att kasta tillbaka blixtljuset för att åstadkomma genomlysning av benen vilket blir ett dynamiskt komplement till det diffuserade ljuset.

  

Canon 5DmkII, Canon MP-E65, Canon 270 EX + yoghurtdiffusor, 1/200s, f/13, ISO400. Foto: John Hallmén

  

Canon 5DmkII, Canon MP-E65, Canon 270EX + glassdiffusor, 1/125s, f/13, ISO400. Foto: John Hallmén

Genom att hålla motivet i handen och välja vinkel så att himlens ljusaste parti hamnar i bakgrunden (se bilden ovan) kan man låta det naturliga ljuset hjälpa till med bakgrundsexponeringen. Bilden nedan är ett exempel på det.

  

Canon 5DkmII, Canon MP-E65, Canon 270EX + yoghurtdiffusor, 1/80s, f/11, ISO400. Foto: John Hallmén

I youtube-klippet nedan visas några rörliga sekvenser från den här exkursionen.

---

Den här artikeln tillägnades vasslöparen men vi hittade förstås mycket annat också. Se gärna artikeln "Ut och plåta vinterkryp!" som vi skrev efter motsvarande utflykt förra året för mer på samma tema!

Comments

[Johnny Andersson]

Tack för dessa fina bilder och den intressanta filmen! Man får faktiskt inspiration att själv ge sig ut och söka något liknande.

[Björn Lindahl]

Som vanligt helt fantastiska bilder, upplysande artinfo och många bra tips. Ser redan fram emot nästa inlägg.

[Bo Ljungberg]

Häftigt fina bilder på vasslöparen. Grattis // hälsningar Bo Lungberg

[Arne Fjellberg]

En gammel tradisjonell entomolog blir bare sittende og måpe over slike bilder. Slik har vi aldri sett dyrene ute i naturen - ikke engang med sterke lesebriller på nesa! Man må nok få seg et skikkelig makroobjektiv....