Månadens kryp - Augusti

Som ni kanske märkte blev det ingen blogg med månadens kryp i juli. I gengäld gjorde vi ett reportage om tre stora skalbaggar från Södermanland. Nu i augusti vill vi tipsa om några insekter som är typiska för sensommaren.

Amiral (Vanessa atalanta), Fujifilm S5pro, Nikkor 50 mm f1.4, Raynox DCR-250, 1/80s, f5.6, ISO100. Foto: Hanna HallménDe första dagfjärilarna dyker upp redan tidigt på våren men känns ändå typiska för augusti eftersom de då kommer i en andra våg. Framåt sensommaren kläcks nämligen de övervintrande fjärilarnas avkomma – dvs, de som levt ett frossande liv som larver under sommaren. Vissa arter, som amiralen, fortplantar sig inte här i Sverige utan kommer inflyttande från Sydeuropa. Exemplaret på bilden ovan suger i sig salt och mineraler från en badhanduk som hänger på tork.

Större aspvedbock (Saperda carcharias). Nacka, Källtorpsjön, 13 augusti 2011, Nikon D300, Nikkor AFS 18-70 mm, ISO 200, f 13, 1/500 s. Foto: Stanislav Snäll

Större aspvedbock (Saperda carcharias) är en långhorning, nästan 30 mm stor, med långa antenner som brukar synas från långt håll när den sitter på en aspgren. Skalbaggens larver lever i nedre delarna av aspstammar där de gnager uppåt genom stammen. Ibland kan man hitta ovala hål i aspstubbar, dessa har gjorts av larver. Vuxna skalbaggar hittar man oftast sittande på unga aspar, 1,5 till 4 m höjd, där de näringsgnager på löv. Aspvedbocken är mycket kräsen och brukar välja aspar med de finaste gröna och friska löven, utan minsta svampangrepp eller missfärgningar på löven.  Större aspvedbock har sin utbredning i hela Sverige med undantag för fjälltrakterna.

Näringsgnag av större aspvedbock i ett asplöv, lägg märke till de typiska kanter med fransar. Nikon D7000, Micro-Nikkor 105 mm VR. ISO 100, f 4, 1/100 s. Foto: Stanislav Snäll

Grön vårtbitare (Tettigonia viridissima), Canon 5DmkII, Ernst Leitz Summar 12cm f4.5, Novoflex bälg, Canon 270EX + glassdiffusor. 1/200s, f/8, ISO200. Foto: Hanna HallménDen gröna vårtbitaren hör till våra största insekter och kan se ganska imponerande ut med sina kraftiga ben och långa antenner. De lever till största delen av andra insekter men kan även variera sig med lite vegetariskt. När de hoppar tar de gärna de långa vingarna till hjälp. Gröna vårtbitaren är vanlig i landets södra hälft och är ofta orädd och lätt att komma nära med kameran – ett perfekt motiv för detaljstudier med andra ord!

Grön vårtbitare (Tettigonia viridissima), Canon 5DmkII, Canon MP-E 65, Canon 270EX. 1/200s, f/10, ISO200. Foto: Hanna HallménDetaljer på grön vårtbitare. Vänster: äggläggningsrör. Höger: fot och tars. Canon 5DmkII, Canon MP-E 65, Canon 270EX. 1/160s, f/11, ISO400. Foto: John Hallmén