Fjädervingar - världens minsta skalbaggar

Acrotrichis sitkaensis. Längd 1mm. Nikon D7000, Nikkor 105mm/4, Raynox MSN-202 (makrolins), Nikon SB-400 (blixt), diffusor av plastburk. ISO100, f/22, 1/50s. Bilden är beskuren. Foto: Stanislav Snäll

Världens största skalbagge har vi redan presenterat, nu är det dags att nämna dess motsats, världens minsta - fjädervingar. Entomologen och forskaren Mikael Sörensson från Lund som är världsledande expert på dessa minibaggar berättar för oss om dem.

Här kan man se varför dessa små skalbaggar kallas för fjädervingar. Ptenidium pusillum, 0,9 mm. Nikon D300, Meopta 170/0,18 6,3:1 (mikroskopobjektiv, utdrag 170mm). Stackad av 81 exponeringar. Foto: Stanislav Snäll

Fjädervingar - PTILIIDAE - är en grupp av mikroskopiskt små, ofta mörkt färgade skalbaggar (längd: 0,35- 4 mm) som är spridda över hela jordklotet. De utgör en egen familj inom den extremt artrika överfamiljen Staphylinoidea (kortvingeartade) och är närmast släkt med vattenbrynbaggar (Hydraenidae). I Sverige förekommer 80 arter, i Europa ca 135 och i världen ca 650 fördelade på drygt 90 släkten. Medianlängden på svenska fjädervingar ligger kring 0,8 millimeter och kräver därför minst 30 gångers förstoring för att kunna artbestämmas. Fjädervingar livnär sig primärt av svampsporer och -hyfer och kan därför relativt lätt hållas i kultur på jästsvampar. Flertalet arter påträffas i mer eller mindre fuktig förna eller i ruttnande organiskt material (as, svamp, spillning, tång), men vissa arter är saproxyliska och lever under bark, i trädhål eller i murken ved. Några släkten (Actidium, Actinopteryx, Motschulskium) har koloniserat havs- och flodstränder och uppträder där i steril, solexponerad miljö nära vattenlinjen eller under tång. De allra minsta fjädervingarna - dvärgfjädervingar (Nanosellini) - är ännu längre gångna i specialiseringsgrad  och påträffas främst - ofta kolonivis - på vedlevande tickor (Polyporaceae) i vars porer de 'betar' sporer. Europas minsta skalbagge - Ehnströms dvärgfjädervinge (Baranowskiella ehnstromi) - är exempelvis bunden till sälgticka (Phellinus conchatus) medan motsvarigheten i de norra delarna av Amerika - arten Cylindroselloides dybasi - enbart träffas i klibbticka (Fomitopsis pinicola). Några tropiska fjädervingesläkten har övergått till ett symbiontiskt liv med myror (bl.a. vandringsmyror) eller termiter. De tolereras av sina värdar och utnyttjar deras skydd för att hitta föda. Fjädervingar är som helhet en dåligt känd skalbaggsgrupp, och många arter återstår ännu att beskriva. 

Mikael Sörensson

Den minsta av dem - Dvärgfjädervinge Baranowskiella ehstroemi, 0,4 mm. Nikon D300, Reichert A=0,25 (mikroskopobjektiv, utdrag 185 mm. Stackad av 27 exponeringar. Foto: Stanislav Snäll

Ptenidium fuscicorne, 0,9 mm. Nikon D300, Reichert A=0,25 (mikroskopobjektiv, utdrag 160 mm). Stackad av 62 exponeringar. Foto: Stanislav Snäll