Nackamasterna, 12 oktober
John HallménSom avtalat sågs vi klockan sex på morgonen och satte av mot ett av Stockholms mest pålitliga riktmärken: Nackamasterna. Nu var det förstås inte själva masterna som tilldrog sig vårt intresse utan miljön strax intill; Området mellan Källtorpssjön och masterna härjades för elva år sedan av en skogsbrand. Eftersom detta skedde i samma veva som den välkända skogsbranden i Tyresta kan man väl säga att incidenten hamnade lite i skymundan. Ska man tro Aftonbladets rapportering från tidpunkten var upprinnelsen ett litet gäng diplomater med korvgrillarsambitioner.
Hur det nu var så slutade det med att området mellan masterna och sjön brändes av och vips så hade vi fått underlag för en alltmer ovanlig biotop: brandfältet. Sedan dess har det naturligtvis hänt en hel del men området präglas fortfarande till stor del av branden. Träden som dödades (mest tallar) har genomgått flera faser och många befinner sig i nedbrytningens senare skeden där veden är perforerad av insektsgnag och uppluckrad av svampangrepp. Området är till stor del svårframkomligt delvis tack vare lövträdsförbuskning med gott om sälg, björk och asp men också eftersom det bitvis är mycket sankt. De nordvästliga delarna av området kan närmast beskrivas som myrmark. Näringsfattigt och fuktigt med karaktärsväxter som vitmossa, tranbär och sileshår.
Döda och levande tallar med de blinkande radiomasterna i bakgrunden. Nikon D7000, Sigma 24mm/f1.8, 1/50s, f2.8, ISO800. Foto: Stanislav Snäll
När vi nådde brandfältet kunde man ana en ljusning på himlen men det var fortfarande så pass mörkt att det krävde viss ansträngning att navigera sig.
Nikon D7000, Sigma 24mm/f1.8, 1/640s, f4.5, ISO400. Foto: Stanislav Snäll
Sony NEX-7, Nikkor 28/2.8 AI-s, 1/30s, f/4, ISO800. Foto: John Hallmén
Himlen var stjärnklar men över Källtorpssjön och den omgivande skogen låg dimman tät. Fukten i kombination med värmeutstrålningen genom den molnfria atmosfären gjorde marken täckt av frost.
Sony NEX-7, Nikkor 28/2.8 AI-s, 1/400s, f/4, ISO800. Foto: John Hallmén
Efter ytterligare tjugo minuters marsch hade vi korsat brandfältet och nått fram till myrmarken som vi utsett som målet den här morgonen. Under den tiden hade också himlen hunnit ljusna och när vi packat upp utrustningen ur ryggsäckarna var ljuset fullt tillräckligt för makrofotografering.
Frostig larv på tallkvist. Canon 5DmkII, Canon MP-E65, 67 exponeringar stackade @ 2X, 0,8s ,f/5.6, ISO250. Foto: John Hallmén
Det tog närmare tio minuter innan jag lyckades hitta det första krypet – en frostnupen larv på en lågvuxen tall. Till form och karaktär ger den intryck av växtstekellarv. Stekellarver har bara ett par punktögon medan fjärilslarver har flera (i ett litet kluster). Jag räknade kallt med att jag skulle kunna utröna antalet punktögon på de resulterande bilderna men det visade sig vara lättare sagt än gjort eftersom ögonstrukturen försvann bland iskristaller och daggdroppar.
Svartmyra (Lasius cf. niger) på frostigt tallbarr. Canon 5DmkII, Canon MP-E65. 73 exponeringar stackade @ 5X, 0.6s, f/5.6, ISO250. Foto: John Hallmén
På vissa tallar var de flesta barr försedda med små blanksvarta pärlband av bladlusägg (Cinara sp.). De kan förvisso vara intressanta motiv men eftersom jag fotograferat dem förr (se exempelvis här) valde jag att istället att fokusera på den stackare som blivit utsedd att vakta dem: en liten svartmyra som, trots att den blivit nästintill inkapslad i frost, lyckats klara livhanken!
På myren växer glesa bestånd av vass och flera av dem är hemvist för små spindlar. Av någon anledning är spindlar snäppet köldhärdigare än insekter och man kan hitta dem i stort sett närsomhelst under året.
Spindel på frostigt vassblad. Canon 40D, Canon MP-E65, 71 exponeringar stackade, 8/10s, f6.3, ISO100. Foto: Stanislav Snäll
Stanislav förbarmade sig över en av dessa små spindlar och (som vanligt) kan även de mest oansenliga motiv visa sig både vackra och fascinerande. Bilden ovan är tagen när de första solstrålarna letat sig upp ovanför trädlinjen och frosten är på väg att övergå i morgondagg.
Snabblöparspindel Philodromus fuscomarginatus med kokong (överst) på undersidan av tallbark. Canon 5DmkII, Canon MP-E65, 29 exponeringar stackade @ 1.5X, 1/4s, f/7.1, ISO250. Foto: John Hallmén
Ungefär samtidigt hittade jag denna välkamouflerade spindel under barken på en ikullfallen tall. Den tillhör familjen snabblöparspindlar (Philodromidae) som påminner om krabbspindlar men numera utgör alltså snabblöparna en egen famillj. Eftersom den var under barken var den skyddad från frosten och den uppehöll sig i närheten av sin äggkokong.
Makrofotoutrusning (Canon 5DmkII, MP-E65, Stabil makro, Manfrotto 410, Newport 430). Sony NEX-7, Nikkor 28/2.8 AI-s, 1/3200s, f2.8, ISO400. Foto: John Hallmén
När solen på allvar steg upp ovanför träden tog jag en paus i makrofotograferandet. Dels för att tina upp fingrarna, dels för att njuta av den vackra omgivningen och dels för att låta ljusförhållandena stabiliseras. De där minuterna när solen tittar fram kan annars vara lite vanskliga vid stackning eftersom det är lätt hänt att ljusförhållandena – i synnerhet i bakgrunden – ändras kraftigt på kort tid.
Stanislav fotograferar den lilla spindeln på vassbladet (se ovan). Sony NEX-7, Nikkor 28/2.8 AI-s, 1/250s, f/5.6, ISO400. Foto: John Hallmén
Ett sätt att hantera ljuset i övergångsperioden är att positionera sig med ljuset i ryggen så att man skuggar både motiv och bakgrund med sin egen kropp och utrustning. Det är precis vad Stanislav gör i bilden ovan och det kan vara en effektiv metod för att bibehålla någorlunda konstanta mätvärden i bilden, trots att ljusförhållandena varierar kraftigt runtomkring.
Efter lite morgonfika hade ljuset stabiliserats och himlen dessutom försetts med ett tunt molnskikt. Molnen dämpade solstrålarna och bromsade uppvärmningen tillräckligt för att de goda fotoförhållandena skulle hålla i sig ytterligare någon timme. Denna spenderade jag med att försöka porträttera den lilla växten rundbladigt sileshår, Drosera rotundifolia, som vi hittat gott om på platsen när vi besökte den några veckor tidigare.
Blad av rundbladigt sileshår, Drosera rotundifolia. Detta lilla blad var cirka 5 mm på bredaste stället. Canon 5DmkII, Canon 5DmkII, Canon MP-E65, 37 exponeringar stackade. Foto: John Hallmén
Bladrosett hos sileshår, från vilken de nybildade bladen vecklar ut sig. Canon 5DmkII, Canon MP-E65, 21 exponeringar stackade. Foto: John Hallmén
Rundsileshår på sista versen. Canon 5DmkII, Canon MP-65 @ 1X, 0.5s, f/11, ISO100
Nu visade det sig vara i senaste laget och de allra flesta sileshåren hade vissnat. Vi hittade bara några enstaka och alla var de mycket småväxta. Det var ändå tillräckligt för att få några användbara bilder men det gav utan tvekan mersmak! Ser fram emot att besöka platsen igen nästa år, när det finns fina och färska plantor och dessutom ett större utbud av de små flygande "byten" som lätt fastnar i sileshårets klibbiga sekret och därmed utgör ett välbehövligt näringstillskott för växterna.
Reader Comments (8)
Fantastiska bilder. Helt otroligt vad ni åstadkommer.
Härliga bilder...man får verkligen lust att ta sig ut i naturen nu.
Fiffigt litet höj-och-sänkbart bord som du kör med Stanislav...vad är det för en tingest och var hittar man ett sådant?
Mvh
Johnny
Johnny, ja det är fantastisk tid för makrofoto nu. Innan jag började fotografera så hatade jag hösten men nu har jag lärt mig att uppskatta en kall morgon med frost, men man får inte glömma att ta med en termos med kaffe.........
Det höj- och sänkbara bordet vet jag inte riktigt var man köper någonstans, men jag skulle tro att något företag eller grossist med laboratorieutrustning kan ha det. Jag själv köpte det billigt från ett företag som hade ett labb och gick i konkurs. Möjligen skulle jag rekommendera en mindre storlek än vad jag själv använder.
//Stanislav
Vi fick mail från en av våra medlemmar (tack Jes!) som tipsar om att söka på "lab jack" eller "laboratorie jack" på google och det verkar ge många relevanta träffar!
En svensk benämning tycks vara "nivåbord" och söker man på det så hittar man några till försäljning i Sverige. Eventuellt finns det ytterligare någon benämning.
Stanislav och Jes, tack för tipsen om bordet. Ska ut och leta nu...verkar riktigt fiffigt!
/Johnny
hittade en bilig. vet ej kvaliten på den.
http://zenit.winbasonline.se/SE/Catalog/GAllmantlabmateriel/Stativmateriel/00-000023.html
Hej.
Tack för en väldigt inspirerande site. Fick tips om den av ett par kollegor som var i Stockholm och berättade om vårt forskningsprojekt om polarisationsegenskaperna hos vissa skalbaggar. Jag har tagit en del makrobilder med höger och vänsterpolariserat ljus av baggarna - ganska coolt!
Jag undrar om det är nåt hemmagjort motljusskydd ni använder på MP-E65-objektivet?
Hälsningar, Jens.
Hej Jens!
Själv använder jag ett par stepringar som fungerar som reflektor, motljusskydd och linsskydd – har beskrivit konstruktionen i denna artikel:http://makrofokus.se/blogg/2011/8/28/canon-mp-e-65-ett-supermakroobjektiv.html. Objektivet som Stanislav använder på bilden har inget motljusskydd men är försett med reflekterande aluminiumtejp runt frontlinsen för att minska ljusförlusten. Eftersom objektivet har mycket goda motljusegenskaper även utan motljusskydd så torde Stanislavs konstruktion fungera lika bra vid den här typen av fotografering. Min variant med stepringar har fördelen att utgöra ett mekaniskt skydd – både i väskan (slipper använda annat linsskydd) och när objektivet används handhållet i fält.
Polarisationsföredraget hos stockholmsentomologerna var mycket intressant och uppskattat!