En digital lupp
Precis som förra året blev årets upplaga av insektsutflykten i Nackareservatet (som vi flaggade för i förra inlägget) en trevlig upplevelse. Den här gången fick vi i Entomologiska Föreningen i Stockholm dessutom sällskap av Botaniska Sällskapet i Stockholm (BSIS), vilket förstås bara gjorde exkursionen roligare.
Eftersom detta inte i första hand var någon fotoutflykt utan mer handlade om att hitta och förevisa olika spännande småkryp ville jag inte ha med mig en tung och komplicerad fotoutrustning. Tvärtom ville jag ha något som fyllde samma funktion som den där luppen som brukar ses hängande runt halsen på biologer i fält. Alltså ett lätt och smidigt verktyg för att åskådliggöra sånt som är för litet för ögat att uppfatta.
Till skillnad från en vanlig lupp tillåter denna "digitala lupp" att man kan föreviga och dela upplevelserna med andra. En stor fördel förstås; inte minst när vid en insektsuflykt när man vill kunna uppmärksamma övriga deltagare på intressanta detaljer!
Värt att poängtera är att den fotografiska kvaliteten inte har särskilt hög prioritet i detta fall. Förvisso kan man uppnå bättre resultat tekniskt/estetiskt med en mer sofistikerad utrusning. Men en sådan utrustning innebär också ett annat tillvägagångssätt, där själva fotograferandet kräver all uppmärksamhet. Nog för att det är roligt men det passar inte vid utflykter som denna, där bilderna mer eller mindre tas i förbifarten och till stor del är av instrumentellt värde.
Alla bilderna ovan är alla tagna med följande utrustning: Sony NEX-7 + Leitz Milar 40/4,5 (mer om objektivet nedan) på ett fast utdrag uppnått med diverse mellanringar och adaptrar.
Det är nu ingenting märkvärdigt med just denna konfiguration utan det finns naturligtvis oräkneligt många varianter som uppfyller samma grundläggande önskemål.
Denna uppställning ger en fast förstoringsgrad på 2,7X. Med en APS-sensor innebär det att man fyller bilden med något som är 8,5 mm på bredden. Arbetsavståndet indikeras i bilden ovan – fokusplanet ligger på det röda knappnålshuvudet. Det lilla objektivet och den smala mellanringen gör att detta avstånd på ungefär 5 cm känns fullt tillräckligt! Det går att komma åt nästan överallt och även om motivet sitter på ett plant underlag är det lätt att hitta en bra vinkel.
Den inbyggda blixten diffuseras här genom ett halvgenomskinligt plastlock som trätts på den smala mellanringen som det lilla objektivet sitter på.
Tveklöst innebär den fasta förstoringsgraden en begränsning men jag tycker ofta att den typen av begränsning bara gör det lättare. Ungefär på samma sätt som att jag brukar föredra fasta brännvidder framför zoomar vid "vanlig" fotografering – det blir liksom en sak mindre att fundera på och mer tid över åt det väsentliga. En förstoringsgrad på 2-3X upplever jag som en bra balans mellan förstoringsgrad och synfält: Högre förstoring är mer krävande och gör det svårare att hitta motivet i sökaren och dessutom ryms inte lika mycket i bilden. Dessutom är bildupplösningen så pass hög att man lätt kan delförstora/beskära bilden i efterhand för att synliggöra riktigt små detaljer (flera av bilderna i kollaget ovan är beskurna). Som fältverktyg är det ofta ypperligt att på plats kunna zooma in i bilden och studera mikroskopiska detaljer.
När jag provat mig fram till inställningar som jag tyckte fungerade hyggligt ändrade jag dem i stort sett inte under hela utflykten. Den inbyggda blixten såg till att jag slapp rörelseoskärpa och TTL-mätningen såg till att bilderna blev korrekt exponerade. Då återstod egentligen bara att peka och trycka.
Bilaga för prylnördar:
Objektivet Leitz Milar 40/4.5 är ett gammalt objektiv specifikt konstruerat för makrofotografering. Den här typen av objektiv, som trots små fysiska mått är gjorda för användning på mellan- eller storformatssystem, kallas i internationella sammanhang ofta för "Lupenobjektiv" eller "photomacrographic lenses". De har helmanuella, steglösa bländare som ställs in med objektivets enda rörliga del: bländarringen.
Till de mest kända hör Zeiss Luminar, Nikon Macro-Nikkor och Leitz Photar som alla tillverkades i serier med olika brännvidder avsedda för olika förstoringsgrader (kortare brännvidd = högre förstoringsgrad). Dessa är än idag högt eftertraktade bland samlare och makroentusiaster och brukar därför betinga (alltför) höga priser.
Den optiska konstruktionen är ofta enkel – Luminar-objektiven är så vitt jag vet "Cooke-triplets". Mekaniskt ger de mycket "solida" intryck. Glaselementen är infattade i mässingshus och vissa av dem känns som små blytyngder när man först tar dem i sin hand.
I skuggan av de mer kända objektivserierna finns andra objektiv av samma typ. Exempelvis Leitz äldre serier med beteckningar som Milar och Summar har inte alls samma status. De dyker upp titt som tätt på begagnatmarknaden och inte sällan till överkomliga priser (några hundralappar). Att vissa serier har högre status saknar naturligtvis inte grund men det finns guldkorn bland de mindre eftertraktade som står sig väl mot legendarerna. Det Milar 40/4,5 som jag skrivit om här hör tveklöst till dessa – jag uppfattar detta som minst lika bra som det Luminar 40/4,5 (första generationen) jag haft tillfälle att jämföra med.
Jag använder mest den här typen av objektiv i fält, gärna på en bälg för att få flexibilitet i förstoringsgraden. Helst också i kombination med mellanringar av M42, M39 eller M26-typ för att objektivens kompakta mått ska komma bättre till sin rätt. Den optiska kvaliteten är generellt sett mycket hög. Ur strikt upplösningshänseende kan de kanske inte riktigt mäta sig med de allra bästa men de är sannerligen inte dåliga. Med några av dessa objektiv har jag upplevt kontrastproblem i vissa ljusförhållanden men dessa har nästan alltid härrört från reflektioner inuti mellanringar/adaptrar och har därför gått att råda bot på genom att "maska av" dessa delar med svart sammetsliknande tyg.
För info om den här typen av objektiv kan jag rekommendera Dr. Klaus Schmitts databas http://macrolenses.de samt Enrico Savazzis makrofotorelaterade sidor: http://www.savazzi.net/photography/default.htm
Reader Comments (1)
"Jo därom kan jag ge besked, om ni så vill, ty jag var med" *
Det såg så enkelt ut när John tog bilderna men så är han också en mästare. Endast den som själv försökt kan förstå hur svårt det är som verkar så enkelt. Och vilka bra bilder det blev.
* Den som känner igen citatet vet väl också vilket ord jag tagit mig friheten att byta ut ,-) .