Att tämja blixten
Precis som vid fotografering i allmänhet är ljuset den i särklass viktigaste aspekten inom makrofotografering. Mängden ljus och ljusets "kvalitet" utgör mer än något annat grundförutsättningarna för bilden.
Vid höga förstoringsgrader riskerar skärpedjupet i bilden att bli mycket snävt. Det korta skärpedjupet kan vara en fin effekt i sig men som makrofotograf vill man sällan vara hänvisad enbart till denna typ av uttryck, i synnerhet inte om man har ambitionen att återge hur något faktiskt ser ut. Ett sätt att motverka ett alltför kort skärpedjup är att blända ner optiken så att ljuset passerar genom än mindre öppning (högre f-nummer).
Att fotografera med mindre bländaröppningar kräver förstås antingen längre exponeringstid, högre ljuskänslighet (ISO) eller en starkare ljuskälla. Eftersom rörelseoskärpa är ett annat vanligt bekymmer vid makrofotografering vill man ogärna ha en längre exponeringstid än nödvändigt och att öka ljuskänsligheten genom att höja ISO-talet innebär så gott som alltid kompromisser med bildkvaliteten (i form av ökad brusmängd och sämre färgåtergivning).
En bra lösning på denna ekvation är att använda blixt. Blixten ger en intensiv och kortvarig ljuspuls som
- motverkar rörelseoskärpa
- möjliggör mindre bländaröppning vilket ger större skärpedjup
- kompromissar ej med bildkvaliteten
Dåligt rykte
Man hör ibland att blixtanvändning ger ett "onaturligt" resultat. Det är förstås sant i någon mening – med blixten tillför man som fotograf eget ljus och tar därmed kontroll över många viktiga aspekter som annars hade varit upp till omgivningens förutsättningar. Som alltid när begreppen "naturligt/onaturligt" kommer upp är det inte någon trivial sak att bringa reda i den ideologiska diskussionen. Det går till exempel ganska bra att argumentera för att det är onaturligt att avbilda verkligheten i en tvådimensionell rektangel och då faller även de mest puristiska fotograferna i onaturlighetsfacket.
Hur som helst finns det ingenting som säger att resultatet behöver se onaturligt ut när man använder blixt. I många fall är det faktiskt precis tvärtom – blixten kan vara en förutsättning för att resultatet ska se ut så som man upplever det i verkligheten.
;)
Den här fjärilslarven (Allmän gaffelsvans, Cerura vinula) fotograferades en sommardag när solen stod högt på himlen. Det direkta solljuset (A) är alldeles för hårt för att motivet ska kunna komma till sin rätt – högdagrarna bränner ut och skuggorna beckar igen. Skuggar man larven mjukas kontrasterna i förgrunden visserligen upp men skillnaden i ljusstyrka mellan förgrund och bakgrund blir så stor att man får välja vilken man vill exponera för – antingen exponerar man för bakgrunden (B) och då blir larven en silhuett eller så exponerar man för larven (C) och då blir bakgrunden helt utbränd. Med diffuserad blixt (D) kan man anpassa slutartiden för bakgrunden och låta blixten fylla på med mjukt ljus i förgrunden.
Det behöver väl knappast nämnas vilken av dessa bilder som bäst återger hur motivet upplevdes i verkligheten och då kanske frågan huruvida blixtanvändning är "naturligt" eller ej kan överlämnas till filosoferna medan fotograferna kan koncentrera sig på att ta bra bilder.
Att bilder tagna med blixt kan se "onaturliga" och tråkiga ut råder det dock inget tvivel om. Precis som direkt solljus kan blixten ge upphov till hårda kontraster och störande skuggor men det finns, som vi strax ska se, enkla metoder för att komma till rätta med detta.
Diffusion
För att lyckas med blixtbilder är det till stor hjälp att bekanta sig med begreppet diffusion.
I exemplet ovan visas två bilder tagna på ett preparerat exemplar av en tropisk guldbagge. I både den övre och den undre bilden är ljuskällan kamerans inbyggda blixt. Den enda skillnaden är att i den undre bilden hålls ett vitt A4-papper mellan blixten och motivet. I den övre bilden agerar blixten som en punktljuskälla – dvs ljusstrålarna som träffar motivet kommer från (i stort sett) en och samma punkt. Om denna punkt är skymd av något så kommer ljuset inte fram och man får ett område i skugga. När blixtljuset träffar det vita papperet lyser hela arkets yta upp – en del ljusstrålar släpps igenom men många kommer reflekteras i alla möjliga olika riktningar – ljuset diffuseras. Resultatet kan liknas vid en mycket stor mängd mindre punktljusskällor utspridda över en stor yta. De hårda skuggorna under motivet försvinner eftersom nästan inga delar är helt skymda från hela ljuskällan.
Det diffuserade ljuset är samtidigt betydligt bättre på att återge struktur och färg i den kraftigt reflekterande ytan på skalbaggens ovansida. Att det förhåller sig så verkar kanske inte lika intuitivt som att de hårda skuggorna försvinner men det är egentligen inte ett dugg konstigare. Glänsande ytor absorberar lite ljus och reflekterar större delen med samma utgångs- som ingångsvinkel. Om ljuset kommer från en punktkälla blir resultatet att från de få ytor på motivet som är belägna så att betraktningsvinkeln är precis densamma som ljusets ingångsvinkel mot ytan så återkastas i stort sett allt ljus från blixten (dessa syns som vita prickar/högdagrar) medan alla andra ytor skickar ljuset i någon annan riktning vilket gör dem helt oexponerade (svarta). Om ljuset däremot sprids ut över en stor diffuserande yta som i fallet med det vita papperet så kommer de flesta ytor ha samma betraktningsvinkel som infallsvinkeln från någon del av ljuskällan och alltså kommer också de flesta ytor reflektera ljus in i kameran.
Att förstå precis vad som händer när man använder en blixtdiffusor är självklart ingenting som krävs för att man ska kunna dra nytta av dess effekt, men det kan ge viss vägledning när man konstruerar sin egen diffusor. Tumregeln är att ju större den diffuserande ljuskällan förefaller vara från motivets håll, desto större blir diffusionseffekten. Dvs, för att uppnå samma effekt med en mindre diffusor måste man placera den närmare motivet. Eller omvänt: för att uppnå samma effekt med en diffusor placerad längre ifrån motivet måste diffusorn göras större.
;)
Närmare bestämt är det så att om avståndet till diffusorn fördubblas så måste diffusorns storlek också fördubblas för att effekten ska kunna bibehållas. Om det blå strecket motsvarar diffusorns storlek så visar det gula strecket hur stor diffusorn skulle behöva vara för att ge samma effekt vid dubbla avståndet till motivet (dvs dubbelt så stor).
När man gör en blixtdiffusor är det därför bra att ställa sig frågorna 1) Hur nära motivet kan jag komma med diffusorn (vissa insekter blir till exempel rädda när man kommer allt för nära) och 2) hur stor kan jag göra diffusorn utan att den blir otymplig eller på annat vis opraktisk att använda.
Därefter är det egentligen bara fantasin som sätter gränserna för hur diffusorn ska se ut och konstrueras! Plastförpackningar av olika slag är ofta utmärkt råmaterial för diffusorbyggen och det lönar sig att testa sig fram. Visst finns det färdiga blixtdiffusorer att köpa men tyvärr är dessa sällan (för att inte säga aldrig) särskilt lämpade för makrofotografering – jag har nog tittat på de flesta som finns på marknaden men ännu så länge har jag inte hittat någon som ser särskilt lockande ut.
Så jag håller mig till de hemgjorda makrodiffusorerna och vid det här laget har jag säkert provat ett hundratal olika varianter. Här tänkte jag presentera ett par av mina favoriter: glassdiffusorn och yoghurtdiffusorn!
Glassdiffusorn
Huvudbeståndsdelen i denna diffusor är en glassburk från Sia-glass. De finns i åtminstone tre olika storlekar men har samma ovala form med raka kanter och snäpplock (alla storlekarna är användbara men mellanstorleken är den jag finner mest användbar med mindre blixtenheter).
;)
Den här bilden visar en glassdiffusor monterad på en Nikon SB-400 som i sin tur sitter på ett gorilla-pod. I botten på glassburken har jag skurit skåror med en mattkniv. Jag brukar skära dem så att jag kan vika till fyra flikar (två inåt och två utåt) som hjälper till att hålla diffusorn stadigt på plats på blixthuvudet.
Insidan av glassburken är till stora delar klädd med reflekterande aluminiumtejp för att minska ljusförlusterna. En mycket viktig sak att notera är hur locket är utformat: jag har skurit bort det mesta av plasten i locket men lämnat ett område i mitten, precis framför blixthuvudet. På insidan av denna del har jag häftat fast en V-formad pappbit som sedan täckts med aluminiumtejp. Syftet med denna reflektor är att styra om den del av blixtljuset som går rakt framåt så att det istället reflekteras ut mot glassburkens kanter. På så sätt undviker man den "hotspot" som man annars skulle få i mitten av diffusorn. Utan mittreflektorn skulle det allra mesta ljuset från blixten passera ut genom glassburkens mittersta del och skillnaden mot att använda blixten helt utan diffusor skulle vara ganska liten (mer om detta under rubriken "Teknisk utvärdering av en diffusor" nedan). Ett lager "frostad" plast från ett pärmregister har fästs över hålen i locket för att ytterligare mjuka upp ljusbilden.
Denna diffusor har många kvaliteter:
- Den sprider ljuset effektivt över en relativt stor yta
- Den är hållbar, vädertålig och sitter stadigt
- Den rundade formen ger snyggare reflektioner/högdagrar än en fyrkantig diffusor
- Den är billig och lätt att tillverka vilket gör det lätt att göra flera med små variationer för att effektivt kunna finslipa den för att passa sina syften
Här har glassdiffusorn positionerats strax bakifrån motivet för att framhäva genomskinligheten i de små svamparna som växer på ett förmultnande tallbarr (Objektiv: Nikkor GN 45mm f2.8 + Raynox MSN-202)
Glassdiffusorn fungerar här som upplättningsblixt för att undvika att småullbiet (Anthidium punctatum) avbildas som en silhuett mot den solbelysta bakgrunden (objektiv: Carl Zeiss Luminar 63/4.5)
En nackdel med den ursprungliga varianten av denna diffusor (avbildad ovan) är att vissa högreflekterande motiv återspeglar det helt utsläckta mittpartiet (se bilden på myran här nedanför).
Lacksvart trämyra (Lasius fuligunosus) dricker sav (Nikkor GN 45mm f2.8 + Raynox MSN-202). Notera den ringformiga (och något störande) reflektionen från diffusorn.
I senare varianter av denna diffusor har jag därför fäst V-reflektorn en bit innanför locket, närmare blixthuvudet:
Här har jag fäst en V-formad bit genomskinlig plast mellan väggarna på diffusorn (uppifrån och ned i bilden). I mitten på denna plastprofil har jag satt en bit aluminiumtejp.
Därefter har jag skurit bort hela locket förutom kanten som snäpper fast i burken och täckt ytan med ett lager tunn cellplast (används ofta som förpackningsmaterial). Med denna utformning kan ljuset studsa tillbaka in bakom mittreflektorn innan det passerar ut genom locket och resultatet blir att den svarta fläcken i mitten av diffusorn upphävs.
En skiss på hur glassdiffusorn ser ut i genomskärning. Den blå V-formen är reflektorn som sitter direkt framför blixthuvudet (svart). Den gröna linjen är cellplasten i glassburkens lock. De röda linjerna visar hur ljuset från blixten studsar runt inne i glassburken innan strålarna passerar ut genom det diffuserande materialet i locket.
En fördel med denna typ av diffusor är att den lätt kan positioneras på olika sätt för att passa olika motiv och situationer. När det är möjligt gillar jag att ha diffusorn rakt ovanför motivet riktad nedåt. Detta ger en ljusbild som starkt påminner om den från en jämngrå himmel – dvs mjukt ljus med svag riktverkan uppifrån. Ljuset har förstås alltid en riktning men om blixt och diffusor placeras så att ljuset träffar motivet framifrån (i riktning från objektivet) göms skuggorna bakom motivet och därmed får inte hjärnan lika tydliga signaler om hur motivet ska uppfattas på ett tredimensionellt sätt. Vissa motiv, i synnerhet flygande insekter, blir dock lätt skrämda om en stor blixtdiffusor hålls rakt ovanför dem och då är det en stor fördel med en diffusor som kan användas på olika avstånd och i olika vinklar i föhållande till motivet.
Yoghurt-diffusorn
En annan typ av diffusor som jag ofta använder parallellt med glassdiffusorn är yoghurtdiffusorn. Istället för att sitta fast på blixten sitter denna runt fronten på objektivet. Huvudbeståndsdelen i denna diffusor är en drickyoghurtflaska i plast (Yoggi Yalla).
Yoghurt-diffusor monterad på Carl Zeiss Luminar 63mm f4.5 som i sin tur är monterad på en liten Novoflex-bälg
I hatten på flaskan har jag gjort ett hål som är precis så stort att hatten kan tryckas fast runt den främre delen av ett objektiv. Själva flaskan har jag sedan skurit/klippt till så att den bildar en halvt omslutande "himmel" ovanför motivet. Objektivet i exemplet ovan är litet nog att passa i hatten men med större objektiv/frontlinser kan liknande varianter konstrueras med större flaskor och/eller med något annorlunda anpassning. I fallet nedan har en yoghurt-flaska skurits till för att passa runt en Raynox-lins.
Yoghurt-diffusor monterad på Raynox MSN-202 som i sin tur sitter på ett Micro-nikkor 105/4 via en stepring (52-37mm)
Det finns många fördelar med den här typen av diffusor:
- Diffusionen är extremt effektiv och effekten är lätt att reglera genom att flytta blixthuvudet närmare eller längre ifrån
- Blixten kan vinklas så att delar av bakgrunden blir direkt belysta av blixten – på detta sätt kan odiffuserat blixtljus exponera bakgrunden även om den är en halvmeter bort.
- Diffusorn är liten, oöm och lättpackad
En blomfluga fotograferad med bakvänt Schneider-Kreuznach Componon 28mm f4 försett med en yoghurtdiffusor.
En nackdel är att denna diffusortyp bara fungerar bra med relativt korta arbetsavstånd och därmed passar bäst vid högre förstoringsgrader. En annan nackdel är att den bara lämpar sig för motiv som låter en komma riktigt nära och nästan omsluta dem med en diffusor – långt ifrån alla småkryp finner sig i en sådan behandling.
En fördel med att använda hatten som fäste är att diffusorn är lätt blir lätt att skruva av och på och flera olika varianter av själva diffusordelen kan användas omväxlande.
En annan stor fördel med denna typ av diffusor är att den fungerar lika bra för att diffusera solljus som i fallet nedan:
Myrbagge (Thanasimus formicarius) fotograferad tidigt på morgonen med solljus diffuserat genom en yoghurtdiffusor på ett Zeiss Luminar 63/4.5
En Calliphorid-fluga (Pollenia sp.) fotograferad i naturligt ljus med en yoghurt-diffusor använd som reflektor underifrån (objektiv: Carl Zeiss Luminar 63/4.5)
För att undvika nedsatt kontrast kan det vara bra att klä insidan av "flaskhalsen" (delen närmast objektivet) med svart tejp eller liknande. Det agerar då som ett motljusskydd som hindrar ströljus från de vita delarna nära objektivets frontlins att störa bilden.
Fler diffusorvarianter presenteras i BILAGA 1 under denna artikel!
Blixtmontering och positionering
Inbyggda kamerablixtar kan absolut vara användbara vid makrofotografering men de har vissa nackdelar. Dels är flexibiliteten vid positioneringen av blixten i förhållande till motivet i princip obefintlig och dels sänker flitig användning av den inbyggda blixten kamerans batterilivslängd drastiskt. En extern blixt är därför ofta att föredra. Personligen föredrar jag små, enkla blixtenheter såsom Nikon SB-400 eller Canon 270EX eftersom de väger lite och, med rätt tillbehör, är enkla att montera i olika lägen och vinklar.
Det enklaste sättet att montera en blixt brukar vara att sätta den i kamerans blixtsko. Tyvärr är detta sällan optimalt vid de korta arbetsavstånd som är aktuella vid makrofotografering. Det finns massor av vitt skilda lösningar för blixtpositionering vid makrofoto och vad som passar bäst är för det mesta en smakfråga.
En väldigt trevlig (men ganska dyr) lösning är att sätta blixten på en så kallad hydrostatisk arm (exempelvis Manfrotto 819-1) monterad på en skena som sitter fast i kamerans stativfäste. Denna lösning ger mycket flexibel positionering där ett enda låsvred låser/frikopplar rörelser i snart sagt samtliga frihetsgrader.
;)
En uppställning som fungerat bra för mig. Med Canon-systemet har jag bytt blixtenheten mot Canon 270EX och TTL-kabeln mot Canons motsvarighet.
Teknisk utvärdering av en diffusor
(kräver grundläggande förståelse av exponeringshistogram)
Bästa sättet att bedöma en diffusors effektivitet är förstås att titta på bildresultatet men ibland kan det vara bra att titta direkt på diffusorns ljusbild för att göra sig en bild av om det finns utrymme för förbättringar.
Ett bra sätt är att en bild av diffusorns yta när blixten exponerar. Det är lätt gjort om man har en blixtkabel som tillåter att man avfyrar blixten rakt mot objektivet. Man kan även ta en bild av diffusorn via en spegel som jag gjort här nedanför.
Men det här demonstrerar även att det är lätt att luras av resultatet om man inte är på sin vakt. De här båda diffusorerna ser till exempel ganska likvärdiga ut vid första anblick. Men en titt på histogrammen avslöjar att bilden till vänster inte säger hela sanningen – toppen längst till höger i histogrammet är nämligen ett tecken på att stora delar av bilden är överexponerade och därför inte avbildats på ett representativt sätt. Här nedanför har jag korrigerat exponeringen så att inga delar i bilden är överexponerade och det är alltså först nu det är meningsfullt att jämföra den med bilden till höger:
Det här exemplet visar vilken enorm skillnad mittreflektorn gör! Diffusorn till vänster saknar mittreflektor och resultatet blir att det allra mesta ljuset passerar genom ett litet område i mitten. Bidraget från diffusorns yttre delar är i detta fall i det närmaste försumbart . Med mittreflektorn blir resultatet ett helt annat – trots att inga delar av bilden är överexponerade så är ljuset mycket jämnt fördelat över diffusorns yta.,
John Hallmén
BILAGA 1: Fler diffusorvarianter som kan tjäna som inspiration för egna konstruktioner
Kaffediffusor
Denna bygger på samma idé yoghurt-diffusorn.
Ett hål, lagom stort för att passa runt bajonett-fattningen på ett bakvänt 28mm objektiv, har klippts i botten på en engångskaffemugg i plast. Ena sidan av kaffemuggen är bortklippt för att göra det lättare att komma nära motivet. Kamerans inbyggda blixt räcker här gott till för att exponera motivet även små bländaröppningar.
Flaskdiffusor
Denna diffusor består av en uppklippt plastflaska (eller dunk) i halvgenomskinlig plast. Snarare än att fästas på kamerautrustningen används den löst och placeras som ett ljustält över motivet. Den fungerar lika bra för blixt som soldiffusion. Den lämpar sig extra väl för marklevande motiv. Vissa kryp, särskilt sådana som lever under stenar och annat känner sig tryggare om de har något över sig även om det råkar vara en diffusor. Ett bra knep kan därför vara att ha diffusorn till hands innan man vänder på en sten och sedan snabbt placera dit den över motivet innan det märker ordet av.
Vänster: utan diffusor. Höger: med diffusor.
Skivdiffusor
Det här är en enkel typ av diffusor som fästs runt framkant på objektivet och består av en skiva med något diffuserande material som belyses med blixt monterad i blixtskon eller med kamerans inbyggda blixt.
Den ungerske makrofotografen och skalbaggskännaren Nikola Rahmé med skivdiffusor monterad längst fram på makroobjektivet Canon MP-E65
Ståltrådsdiffusor
En nära släkting till skivdiffusorn här ovanför. Består av en kraftigare ståltråd som böjts till i en ögla runt främre delen av objektivet. Ändarna på ståltråden är uppvikta som en ram eller klyka och över denna yta kan något diffuserande material fästas (vitt tyg, plast eller papper).
Vår kursdeltagare Jens Dahlin med en egenhändigt konstruerad ståltrådsdiffusor – ett dubbelvikt vitt A4-ark är fasttejpat över ståltrådsramen
Bild tagen med ovanstående diffusor (Foto: Jens Dahlin)
Reader Comments (40)
Hej igen Makrofokus!
Följer er med jämna steg och ni fortsätter att leverera. Jag har fortfarande svårt för det här med vilket objektiv och vad för olika tillbehör jag behöver för att köra på ordentligt med mitt makrofotograferande. Jag vill plåta insekter nära, riktigt nära men jag vet inte allt runtomkring jag behöver. Tittar på alla dessa äldre objektiv med manuell bländarring men undrar om jag ens ska röra den eller bara köra rätt upp och ner med det bakochfram och strunta i om jag kan manuellt ändra bländaren eller inte?
Funderar också en massa på om jag nu köper ett äldre objektiv (VILKET JAG SKA HA HJÄLP?!) så är det ju ett problem med filtergängan på min kamera. Har ett gammalt Kogaku 53 mm 1:2 liggandes här hemma med filtergänga 49mm, är detta något objektiv som jag kan leka runt med när det gäller makro ens?????
Mellanringar (Tubes), Raynox lins, bälg... allting låter bra men jag förstår inte riktigt vad det är jag ska ha?
Uppskattar all hjälp jag kan få!!
Tack på förhand MVH MARTIN
Hej Martin,
Lite på gott och ont så finns det väldigt många sätt att ta bra makrobilder och det finns nästan en oändlig mängd utrustning som, om den används korrekt, kan ge mycket fina resultat. Det är ju bra att gammal "bortglömd" utrustning kan få ett nytt liv som makrohjälpmedel men samtidigt blir det lätt förvirrande att veta var man ska börja som nybörjare.
Ditt Kogaku-objektiv kan mycket väl vara användbart! Vad har du för utrustning i övrigt?
Det bästa vore om du skapade en tråd på forumet om detta så är det lättare för andra att hitta diskussionen!
/John
Kan rekommendera blåbär till mellan glassdiffusorn, men jag börjar få lite ont i magen efter alla byggen.
Vart kan man kopa en Custom Brackets Cb mini-rc?
Mycket bra artikel, btw.
Ett litet klagomål på en i alla andra avseende site:
I min webläsare (Google Chrome) blir en del bilder undertryckta, jag ser bara en platshållare, en liten fyrkant med en symbol i.
Det känns som om jag blir lurad på något ...
Om jag tittar på HTML-koden och försöker hämta bilden så får jag snällt veta att jag är "not authorized" eller något liknande.
Har jag eller du någon felinställning någonstans???
Hej Thomas,
Jag har bett flera av mina bekanta titta på detta och ingen (varken de eller jag) råkar ut för felen du uppger (varken i Chrome eller någon annan browser).
Jag har för närvarande ingen förklaring till vad som är problemet och så länge jag inte kan reproducera felet är det tyvärr nästan omöjligt att felsöka. Det kan vara att felet ligger i din ände eller att det uppstår under någon mycket specifik/komplex kombination av förutsättningar.
/John
Jag har samma problem att se vissa bilder.
Testat med två olika datorer med explorer (både 7 och 8) och har samma problem.
Inte bara i denna artikel utan alla andra.
Har sett ett möster och det är att alla bilder som ligger på flickr visas som de skall, men det som har makrofokus.se som URL visas inte.
Tex: http://makrofokus.se/bloggbilder/att-tamja-blixten/histo1.jpg?__SQUARESPACE_CACHEVERSION=1307306537994
Klipper jag in den URL:en i min webläsare så komer jag till sidans inloggningsida (trots att jag är inloggad) och kan läsa texten:
"You are attempting to access a resource on this site which is restricted. Please login below. After re-logging in, you will be automatically directed to the page you were attempting to access"
//Jocke
Aha, tack för det Joachim – det var tillräckligt med ledtrådar för att jag skulle kunna hitta en potentiell källa till problem i en viss kombination av omständigheter!
Förhoppningsvis är problemet löst nu!
Döm om min förvåning när det plötsligt funkade. Kände mig lite dum först och trodde det berodde på mig, men såg sedan att ni hittat felet :-)
Snabbt jobbat!
Tackar!
Hejsan John, tack för denna information. Jag har byggt en reflektor enligt din modell med glassburk och V-reflektorn. Insidan sprejade jag med cromefärg och byggde sedan en V-reflektorn av lite plast och alluminiumfolie.
Min fråga till dig är:
Upplever du att du tappar mycket ljus inne i glassburken. Jag tycker blixten får använda hela sin kapacitet när jag avfyrar blixten trots att det bara är 10 cm till objektet. Jag börjar fundera om det är något fel med min reflektor. Ljuset blir dock mycket mjukt och fint. Upplever du det samma med dina reflektorer?
Mvh
Hasse
Selv om jeg er fra Norge, var jeg heldig og fant denne siden. Har ikke funnet rett type is (glass) boks enda, men fant en som duger inntil videre. Har heller ikke funnet egnet celleplast enda, så inntil videre benytter jeg 2 lag matpapir.
Uansett om materialene ikke er optimale, er jeg meget fornøyd med resultatet.
Har anbefalt dette til andre jeg er i kontakt med, så nå er din glassdiffusor blitt internasjonal.
Mange takk :-)
Også meget interesant å lese det du skriver for en som er ny på macro
MVH
Odd Smedsrud
Har laget en modifisert versjon av din glassdiffusor.
Laget er rør av plexiglass som jeg festet glassdiffusorn på.
http://www.flickr.com/photos/oddsmedsrud/7190372785/in/photostream
Hej Odd! Kul att se en norsk variant av glassdiffusorn! Ser fram emot att se vad du får för resultat!
/John
Hejsan. jag har samma frågan som en tidigare läsare hade såg jag när jag skummade genom.
men vart man köper en Custom Brackets Cb mini-rc?
har googlat och letat men hittar den bara på amazon.com aldrig handlat därförut bara på ebay. fungerar det på samma sett? är det säkert?
Jonny – ett alternativ är väl den här norska återförsäljaren som man hittar via "Custom brackets" egna leverantörsindex: http://www.av-hardware.no/custom-brackets/cb-serien/cb-mini-rc-camera-flash-platform-for-cameras-with-vertical-triggers.html
Har grejor beställt från amazon.co.uk (ej .com – vet inte i vilken mån det är någon skillnad) och det har fungerat klanderfritt.
För övrigt har jag sett följande enkla skena på eBay nyligen – jag har alltså inte testat den men den ser ut att kunna göra ett hyfsat jobb även om det verkar som att den behöver kompletteras med åtminstone en skruv...
/John
Hej John.
Jag hittade precis ett sådant inlägg i en av trådarna här på forummet. och kom in på den sidan efter lite googlande. så jag beställde en direkt 580:- inkl frakt, helt okej pris. den kom hem idag, precis vart och hämtat ut den och woow vilken skillnad det var att fota med den när blixtan står stilla för engång skull. så nu ska jag testa den i action
Tack för lärorikt inlägg och fina bilder. Hade dock önskat fler bilder på locket med cellplasten, hur tjock är den?
Hej Bo, cellplasten i locket på glassdiffusrorn är "tunnast tänkbara", kanske 1 mm tjock. Den kan lätt ersättas av något annat genomsläppligt men diffuserande material. Exempelvis har jag ibland använt en tillklippt bit av ett frostat plastark av den typ som många pärmregister är gjorda av.
Nu har jag läst den här artikeln för säkert hundrade gången och måste därmed vara den artikel på nätet jag läst flest gånger. Den är så bra och konstigt nog hittar jag alltid något nytt i den varje gång jag läser den igen. Och jag rekommenderar alla att läsa den. TACK.
Tack för välskrivna, bra och billiga tips!